🕷️Spindelnätet🕸️

  Sanningen blev något som jag fick konfronterade med mig själv. Det var vart jag än gick, så dök den upp från ingenstans, SPINDLAR. Jag kom till den grad att acceptera att de skulle följa med mig.

 En dag till och med, när jag öppnade dörren, fanns det ett spindelnät precis framför mig vid dörröppningen och hon den fina varelsen med flera ben och hundra ögon som stirrade på mig som att jag var inkräktaren. Min största "rädsla" var att krascha in i hennes spindelnät. 

 Låt oss säga att jag "avgick".  Jag backade och gav henne plats att bege sig av. Från min dörr och mitt hem. Men hon ville inte hon kände väl samma sak för mig att jag skulle bege mig. Lämna henne ifred . Eller hon kanske ville visa nåt, säga nåt? Men jag började stirra och fundera på vad gör hon där? Varför i just min dörr. Nästan som att hon hade tagit över min dörr. - mamis… se dem som "snygga", så blir du inte rädd mer. sa min dotter som inte skulle gilla om jag vifta bort den. Eller kanske döda den i min skräck. Så jag tänkte på henne och hennes speciella sätt att se dem.  Försiktigt lät vi flytta på hennes hem och ut till vårt framsida av mitt hem. Och så fortsätter hon att dyka upp.  Vid fönstret,  under bordet precis utanför min dörr. Vad vill hon? 

 Anledningen till att jag bestämde mig för att skriva detta är för att jag plötsligt inom min nyfikenhet  fick denna känsla som jag vill dela med mig av med stor tillgivenhet.

 Jag har tänkt på dom här varelse flera gånger, hade drömmar och varför finns dom runt mig. Helt orädda, och förståndiga att jag kanske är rädda för dom . Men vad gör en spindel?  Och så dök en annan fråga upp: hur är jag som henne?  Men Är det jag som är som en spindel? Nej det kan inte vara så?! Eller… 

 Och plötsligt förstod jag.  Jag insåg att hon påminner mig om att det är jag som väver min egen verklighet.  Jag såg henne, jag såg mig själv där, med hennes små ben och alla hennes små ögon.

 Hon har allt hon behöver för att försörja sig själv.  Den tråden som kommer ut ur henne är som våra tankar, det är så att vi dag för dag skapar nya "spindelnät", de tillåter oss att "fånga" alla upplevelserna, det som matar oss hela tiden. 

 Visst finns det fler strategiska platser än andra, men precis som små spindlar väver vi alla vårt historia, i varje liv, i varje rörelse.

Hon påminde mig om att Gud redan ger oss allt vi behöver för att njuta av vem vi är, eftersom jag ger henne gåvan att väva och förenas i mitt hem. så gör vi det helt frivillig. Men skillnaden mellan henne och oss är att hon "vet det", hon vet att hon "Är" och hon behöver inte mer än att bara VARA.

 Hon skapar sitt eget hus, med vad hon ÄR, genom det magiska nätet.

 Hennes små ögon ger henne  olika perspektiv, så hon kan se alla dessa vinklar.  Och ja, den förmågan har vi också, varje perspektiv på vårt nät ger oss möjlighet att se oss själva från olika platser.  Men det är du, bara du, som tittar på det nätet, du skapade det.  Därför är du skaparen av det som finns omkring dig.

 Jag önskar att ni kunde känna att detta är verkligt, för när vi tillåter oss själva att skapa den där nätet, utvecklas medvetandet från en annan plats, från ett av de där små ögonen, som kan se bortom.

 Du inser att du kan sluta lida, att omständigheterna är en del av det, men det betyder inte att de gör dig till En mästare.Du är det du spinner av tusentals berättelser och tankar, och mycket av det nätet som du väver kom inte från dig. Utan den har funnits i generationer. Men på samma sätt, när den lilla spindeln inser att nätet har förlorat sina egenskaper, rör den sig vidare och skapar ett nytt nät, någon annanstans. 

 Och hon kan inte motstå att hon måste behålla det där lilla huset... NEJ... Hon går!

 Hon vet att hon kan skapa en ett annat hus, hon litar på sig själv, hon vet vad hon gör. Som jag sa tidigare, hon "Är".

 Och så, jag var tacksam för att hon  följde mig, speciellt just nu, vid denna speciella punkt i mitt liv, eftersom jag känner mig djupt kopplad till den metaforen angående vad det betyder för mig att vara medveten om att jag praktiskt taget kan skapa vad jag vill för mitt liv. 

 Och var och en av oss skapar en egen spindelnät med våra tankar, kärlek, livet och allt dess rörelse. 

Vi skapar den verkligheten som vi ser utanför, nyheterna, nätverken, media i allmänhet, väver den verklighet, i vilken vi fortfarande inte kommer ihåg att vi inte är i vår trygga nät.  Var och en av oss kan skapa en på olika platser, form och storlek. var och en av oss har förmågan att skapa vårt eget spindelnät ur ens egen strukturer.  

Plötsligt blir man mer lik flugan än spindeln.

 Alla våra måste vill att vi ska tro att vi är det, att vi är beroende av just det nätet, ett enda nät. För det finns inte utrymme för att välja något annat. Men i verkligheten kunde det nätet inte hållas utan oss. 

 Så här är jag och försöker skapa mitt eget nät, ja, jag vill att fler ska komma ihåg att de kan leva en annan verklighet varje dag.  En rättvisare, mer balanserad, en verklighet som är din, inte den du fick höra att du måste göra eller att VARA.

 SKAPA DITT EGET SPINDELNÄT, SKAPA DIN EGEN VERKLIGHET.  VAR DEN SOM SPINNER AV EN MER KÄRLEKSFULLT VERKLIGHET.

 Jag ska fortsätta iallafall och väva, för att se om fler utav oss ansluter sig till denna vävning, där Att älska sig själv är att älska sin nästa lika mycket.  Sättet du pratar med en annan, ser på henne eller honom, behandlar varandra med kärlek och respekt, kommer att spegla dig. Att förlåtelse kanske inte är allt utan det är att börja om .på nytt med dig själv och med andra. Bjuda in i ditt hem och på din väg.

Jag är inte längre rädd för spindlar nu.  utan jag har stor en respekt för dom och nästa gång jag ser henne, då ska vi väva tillsammans. 

Peace and so much love❤️

Fredag... Och vi börjar mysa redan på morgonen. Det är bara 2 grader ute och youtube bli roligare när Louisa får välja klipp :)
Ha en härlig helg
Kramar

Efter lite mer än 1 vecka då jag opererade bort mina halsmandlar så har jag tillbringat det mesta av tiden med att titta på tv, facebookat, tweetat, läst bloggar och sovit, sovit och sovit.... jag är så utvilad att igår natt kunde jag inte sova.

Men jag har också tänkt mycket på allt som jag har sätt och läst.

Det har varit alldeles för mycket information... både bra och dåliga.

Men igår så tänkte jag hur lite man är i världen, hur stora alla händelse är och hur elaka människor kan vara mot varandra. från klipp på en dagispedagog i Kina där hon avreagerar sin frustration på en autistisk flicka på 4 år. Där en ung man som tittar ut från sitt fönster på 4 våningen i Chile och får en varningskott i huvudet från en frustrerad polis som attackeras av demonstranter mitt i huvudstaden Santiago. Där jag ser hur min vän som är på väg till sitt lärarjobb förväntar och hoppas att se sin skola utan att har varit vandaliserad under helgen, där hon inte bara kommer att möta besvikna elever och frustrerade lärare. Men som varje dag brinner för att lära ut om vad som är rätt och fel i ett svensk samhälle. Men medans så väntar en hel värld på att en idrottare från Österrike ska hoppa ut från yttre atmosfären. Där barn flyr och deras föräldrar torteras i Syrien där frustration och pessimism är medelpunkten.

Det är då jag som har opererat mina halsmandlar känner mig så liten och har inte så mycket att säga... världen är stor och sårbar och var är vi på väg eller... rättare sagt vart är värdet på livet på väg? Många vill inte leva så här, vill inte ärva bort en sargad värld till sina barn och inte jag heller lämna den så här till mina barn.

Men vi vill ha mer, mera reklam mera saker som gör oss lyckliga. Mera skandaler och krig. Mera PENGAR för pengar styr och ställer. Makt som missbrukas. När biskopar och präster som förgriper sig på minderåringar, där makthavare styr val. Där vi inte längre är människor, utan en del av allting. Allt som händer runt ditt hem, ditt liv, din tv och din Iphone... Men... jag är tacksam för det jag har. Att jag och min familj är friska. Att jag har ett jobb som jag tycker om. Att mina barn som är trygga och älskad av sin familj och vänner.

Idag så ska jag titta på tv igen...men idag ska jag tacka Gud att jag lever och älskar livet, flera som jag behövs idag i världen.

Kramar, Magali

Har feber och ont i halsen. Men nu ska jag bädda ner mig.
Jag har funderat länge på att ta tag i min fina blogg, den bloggen som jag flitig skrev för en tid sen.
Idag är den strålande dag med sol och hellre vill man vara ledig. Ha tid att läsa, vila vara ledig helt enkelt.
Jag ska laga lite mat och vi ses sen. Kram