Mysmorgon

Fredag... Och vi börjar mysa redan på morgonen. Det är bara 2 grader ute och youtube bli roligare när Louisa får välja klipp :)
Ha en härlig helg
Kramar


Livet är helt enkel underbar, eller?

Efter lite mer än 1 vecka då jag opererade bort mina halsmandlar så har jag tillbringat det mesta av tiden med att titta på tv, facebookat, tweetat, läst bloggar och sovit, sovit och sovit.... jag är så utvilad att igår natt kunde jag inte sova.

Men jag har också tänkt mycket på allt som jag har sätt och läst.

Det har varit alldeles för mycket information... både bra och dåliga.

Men igår så tänkte jag hur lite man är i världen, hur stora alla händelse är och hur elaka människor kan vara mot varandra. från klipp på en dagispedagog i Kina där hon avreagerar sin frustration på en autistisk flicka på 4 år. Där en ung man som tittar ut från sitt fönster på 4 våningen i Chile och får en varningskott i huvudet från en frustrerad polis som attackeras av demonstranter mitt i huvudstaden Santiago. Där jag ser hur min vän som är på väg till sitt lärarjobb förväntar och hoppas att se sin skola utan att har varit vandaliserad under helgen, där hon inte bara kommer att möta besvikna elever och frustrerade lärare. Men som varje dag brinner för att lära ut om vad som är rätt och fel i ett svensk samhälle. Men medans så väntar en hel värld på att en idrottare från Österrike ska hoppa ut från yttre atmosfären. Där barn flyr och deras föräldrar torteras i Syrien där frustration och pessimism är medelpunkten.

Det är då jag som har opererat mina halsmandlar känner mig så liten och har inte så mycket att säga... världen är stor och sårbar och var är vi på väg eller... rättare sagt vart är värdet på livet på väg? Många vill inte leva så här, vill inte ärva bort en sargad värld till sina barn och inte jag heller lämna den så här till mina barn.

Men vi vill ha mer, mera reklam mera saker som gör oss lyckliga. Mera skandaler och krig. Mera PENGAR för pengar styr och ställer. Makt som missbrukas. När biskopar och präster som förgriper sig på minderåringar, där makthavare styr val. Där vi inte längre är människor, utan en del av allting. Allt som händer runt ditt hem, ditt liv, din tv och din Iphone... Men... jag är tacksam för det jag har. Att jag och min familj är friska. Att jag har ett jobb som jag tycker om. Att mina barn som är trygga och älskad av sin familj och vänner.

Idag så ska jag titta på tv igen...men idag ska jag tacka Gud att jag lever och älskar livet, flera som jag behövs idag i världen.

Kramar, Magali

 

På väg hem... Funderar att ta tag i bloggen

Har feber och ont i halsen. Men nu ska jag bädda ner mig.
Jag har funderat länge på att ta tag i min fina blogg, den bloggen som jag flitig skrev för en tid sen.
Idag är den strålande dag med sol och hellre vill man vara ledig. Ha tid att läsa, vila vara ledig helt enkelt.
Jag ska laga lite mat och vi ses sen. Kram


Nu är det länge sedan vi sågs...

Hej på er mina kära vänner... jag vet att jag måste ta steget och skärpa mig.. men jag lovar jag är så och jag flyr ibland från mitt skrivande och har massor av ursäker att inte öppna mig... jag vet att jag måste ta steget...men jag kanske döljer nåt för mig själv, det har inget med er att göra.
Men att jag skriver är för att uppdatera mina känslor och mitt sätt att kunna dela med mig det jag vill säga kanske till dig.
Det har varit väldigt konstig sista tiden inte bara att barnen har blivit så stora och växer snart ifrån mig. Utan många känslor, allt det här med pappa, kompisar som söker min uppmärksahet och jag som inte har tid för mig själv. Men det kommer bättre tider... nu kanske.
Jag har en underbar liv, min kärlek, mina barn och alla ni så klar.
Det här har jag fallit och blivit kär i, den här låten är så klockrent.



Melissa Horn HANNA

Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring
Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut
Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg
Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen
Jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus
Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen
Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
KRAMAR

Söndag...

Jag nu är det äntligen söndag... imorgon börjar en ny vecka och den här vecka sorterar vi in i den mörka delen av min historia. Jag lägger allt bakom mig och börjar på nytt.
Det känns riktigt bra faktiskt, jag mår bättre, har varit hos pappa några gånger, barnen är friska... jag vad mer.. jo... vad borde ett bal på slottet?. :) Alldeles, alldeles underbar...
Imorgon ska Louisa skolfotograferas för första gången, och hon har valt ut sina kläder och strumpor hon ska ha. Strumpor vet jag inget om dom kommer på bild men det var super viktigt att dom ska med imorgon.
Vi var på dop igår, det var väldig lungt och familjär. Min Francisco blev gudfar för första gången och han kommer tydligen ta det här på högsta allvar. Och det är jag jätte stolt över, han har öppnat konto där han kommer att spara pengar till sitt gudbarn där han kommer att få när han blir typ 18 år. Gulligt va?
Men Louisa har dansat skona av alla Francisco vänner, dom fick äran att dansa med min lilla prinsessa som är helt underbar.

Nu fixar vi hos och ska besöka lilla pappa på sjukhuset sen blir det äppelpaj med vanlijsås och film.
PUSS O KRAM. Vi ses nästa vecka...ta hand om dig och varandra.

Vad står högst på listan?

Förståelse? Harmoni? Ro? Lycka? jo, och kanske mer än så... men främst så står kärleken alltid till mina barn och kära i första hand... jag vet att det ska vara så, men... jag undrar hur det kommer sig att efter att man har skapat, delat med sig och älskat oändligt söker vi ytterligare känslor och vägar för ett välbefinnande?
Jag söker inte ett nytt liv eller nya känslor, eller att mitt liv inte har nån mening... utan jag har allt och kanske mer än så.
Men när man är i obalanserad och många känslor krockar med varandra så befinner man sig i ett ostadigt och sentimental läge där det blir svårt att hitta tillbaks.
Skulle jag vända mig till en psykolog skulle han bara tyda att jag behöver avstånd och kanske stressa ner lite på min tempo. Men jag mår bra... jag lovar. Har allt, glädjer mig varje dag, och njuter av små stunder av kärlek som jag får varje dag. Det är min dos för att hinna med allt och känna mig närvarande.
Att jag tar upp det här är för att idag så fick jag en feeling på att nu...nu händer det grejer och nu måste jag vara stark och stå stadigt. Vare sig det händer idag eller imorgon.
Kan det ha det med mognad att göra? med att jag inte ska bryta ner efter allt som händer med pappa? ska jag förbereda mig för någoting? Jag vet inte, jag måste släppa lite på min kontroll. Jag kan inte hela tiden vara ett MÅSTE BARA...utan jag ska flyta med, men alltid med huvudet högt, rak i rygg och ett skratt från själen.
Louisa visde mig idag hur hon mognar och växer för varje dag. Hon har så mycket att lära sig, jag kommer att lära henne allt jag kan. Och sen kommer hon att ta i massor av lärdom från andra som kommer att visa hur mycket dom älskar henne. Det gäller fön Leon och Lucas också, jag vet att min kärlek till dom är oändlig och den kommer aldrig att dö, utan den växer och mognar mer med tiden. Det är nog så med allt. Vi lever, vi älskar och mognar samt att vi acepterar av och med varandra.
Jag behöver ingen avstånd för att förstå min ställning till min tillvaro!. Jag behöver inte en religion för att jag ska tro på mig själv. Om jag behöver be så gör jag det till min gud, den jag känner för. Just nu tror jag på mig själv... jag har lyckats ganska bra, själv. Men jag är så tacksam för allt som har hänt mig för det har gett mig massor av lärdom och jag har också tur att få så mycket kärlek och om jag måste tacka det här till en gud eller nån, så gör jag det.
Pappa sa för några dagar sen så här... jag har kämpat in i de sista flera gånger. Många av dom har jag blivit tvugen att kämpa för mitt liv och andras. Men min största kamp var nog när jag skulle rädda er till ett liv i frihet.
Så, som ni ser så lever jag idag ett liv i frihet. :)
God natt kära ni, ta hand om dig och varandra.

Dom här fina blommor fick jag av mina finaste kollegor. :) Ni e bäst!!!

Tack...

Min pappa har fått ett nytt hjärta

Hela den här vecka har varit en så vecka jag-aldrig-glömmer. Först fick jag uppleva en av mina hemskaste och skrämmande moment i mitt liv. Leon var så dålig att vi fick ta han till sjukhuset för febern hade slagit till odentlig och när vi kom till sjukhuset så trodde man att det kunde vara en hjärnhinneinflamation. I samma timme som jag sitter och fast i en bilkö får jag en samtal från min sambo att Leon är helt okontaktbar och febern är på 41. Jag lägger på och min syster ringer från sjukhuset att pappa ska opereras på natten, och att man har hittat en donator till min pappa.
Min värld gick under då... vart tar jag vägen... jag måste till min pojke och måste till min pappa det kan vara sista gången i mitt liv jag nånsin kommer att träffa han men på samma gång måste jag vara mamma. Men medans så satt jag fast i den där djävla bilkön.
Jag for som en galning till Danderyds sjukhus där två sköterskor väntade på Leon, man tog prover och min pojke låg på britsen som en liten 10 åring igen. Han såg så utslagen och helt utmattad av febern. Han ögon var helt röda och han kunde inte ens sitta upp av sig själv.
När han hade somnat så passade jag på att ringa pappa som i den stunden satt med alla sina kompisar och hela familjen var samlade i ett stort dagrum på Thoraxintensivet. Den enda som fattade var jag och Leon.
Pappa var på en sån underbar humör, han var glad att äntligen få sitt nya hjärta men jag hörde på rösten hur rädd han var. Alla vi vet att chansen är 50 % att överleva, samt att många risker finns.Stroke är nog en av det främsta som kan hända.
Jag försökte höra på allt han sa, att inte glömma ett enda ord. Det här skulle vara kanske min sista minne med min pappa...jag vill inte glömma hur orolig han var och hur mycket han förstår att jag inte kan komma för att vara med honom. Men han berättade hur glad han är att ALLA var där...och hur glad han är att sköterskorna och alla läkare har tagit hand om honom så väl. Och jag kommer ihåg hur jag grät i tysnad för att inte oroa min pojke som sov framför mig.
Jag sa till pappa att jag lovar att ringa så fort jag vet något så att han inte skulle vara orolig, det jag aldrig velat var att lämna han med den oroligheten. Men... när vi skulle säga hej då så...sa han... Te adoro mi nena sos mi cielo y mi amor y todo el amor que te he dado, daselo a mi nene ( Leon) que es ahora cuando mas te necesita.Chau mi cielo ( Jag älskar dig min flicka, du är min himmel och kärlek. Ge den kärlek du har fått av mig till min pojke ( Leon) som behöver dig. Hejdå min himmel...
När jag la på så kändes det som det här var det sista, det sista jag skulle höra från min pappa. Jag var helt hopplös och full av ånger att jag inte var där, att jag inte var där när han behövde mig. Kanske inte just nu när jag måste vara med min pojke utan tidigare, jag skulle ha fattat att han behövde mig.
Efter en timme kom läkarna och med resultatet från Leons undersökning. Han hade väldig hög feber, men ingen hjärnhinneinflamation utan dom fann att Leon har alldeles för lite syre i blodet. Vi pratade lite och så tog jag tag i telefonen för att ringa pappa.
Ester svara på pappas telefon och i bakrundet hör jag flera sköterskor som pratar i mun på varandra. Ester försöker på samma gång att säga hejdå till pappa som på samma gång prata med mig, då hör jag att pappa fråga - är det Magali... hur mår Leon..Det är då jag inte kan hålla tillbaks tårarna och nästan skriker -pappa det är bra... vi mår bra... Det var som om det vi upplevde av rädsla och nästan i panik, var ingenting i jämförelse med det pappa skulle uppleva. Ester hälsar honom det och måste lägga på.
Leon och jag satt i en djup tysnad och bara tittade på varandra då Leon säger -mamma åk ditt jag kan be Francisco hämta mig... min pojke, även om han mådde piss så är han så medveten och så omtänksam.
Nä ta dig i kragen Magali... det här kommer att gå bra. Pappa kommer att få ett nytt hjärta och Leon kommer att bli frisk. Vi kramades och åkte hem.

Måndag kl. 22.30 -27 September opererades min pappa av världens bästa hjärtkirurg på Thorax I Karolinska Sjukhuset där det också finns världen bästa sjuköterskor. Jag är så otroligt tacksam att ha fått uppleva deras vänlighet och omtanke.
Idag... torsdag 30 september är pappa på intensivet, där man har tagit bort respiratorn och då pappa kan andas själv. Pappa har fått en stroke y stor grad, denna gång och kommer att förlora en stor del av sin tala och rörlighet i vänsta delen av kroppen. Det är en dag vi är djupt ledsna över det här men djup tacksamma att vi har honom vid liv.
>br/> Jag kommer att skriva mer om pappa och om pappas historier genom livet... det sa han till mig att jag kunde. :)
Att det här var en kamp för livet så är det nog inte första gången han har kämpat för sitt liv.
Du har visat mig värdigheten att leva, hur mycket du har kämpat för att stå med dina ben. Jag är med dig brevid dig nu och alltid.
Te amo... papá.

Fyller helgen med skratt

Igår var vi på kalas och vi samlades hemma hos brosan för att fira Nahuels som är syrrans son och Nicolas, brorsans son som fyllde år. Jag tror att Louisa blir mer och mer medveten om vad som är fest och det som händer runt omkring. Hon dansade och åt så mycket sött som aldrig förr. Men kul hade hon och glad var jag att vara med mina kära. Tyvärr var inte Lucas och Leon där, dom hade en helg med pappan istället.

På kvällen åkte jag till pappa, han hade varit uppe på intensiven under dagen för att omplåstras och byta svampen som man hade lagt vid operationen av infektionen. Tydligen hade det kvaguletas blod och svampen som ska drenera kunde inte göra sitt. Så han fick sövas igen... och så gjorde dom ett litet ingrepp. Men han var mycket bättre när vi kom igår kväll, han va pigg och glad att se oss där igår, vi pratade och skrattade som vanligt. Han är så otroligt, när man väl är med honom är det som igenting är imellan och hans livsvilja är bara större och större. Han skrattar och skojar som vanligt.
Det är svårt att skriva nu när så mycket kretsar runt mig... jag vet inte var jag ska börja och definitivt inte hur det här ska sluta...jag är rädd att det blir svårt att stå emot, och att inte bara jag utan min familj ska drabbas av det här. Jag vill hålla lungnet och hoppas för det bästa.
Jag kommer att fortsätta skriva om pappas väg in till hjärttransplantationen efter flera vill veta och jag känner att det är det minsta jag kan göra... det är att skriva om det.

Som ni vet så har jag för en tid sen börjat min veckorutin med jobb och barn på dagis och skola. Louisa går nu full tid och hon älskar verkligen sin nya dagis. Det är så tryggt och det känns väldig bra på morgonen när vi ska iväg för Louisa blir så glad att hon hoppar jämnfota av glädje för att det är dagisdag och hon ska leka med dom andra barnen. Hon e så stor och sååå söt! :)



Ta hand om er och varandra, vi hörs snart KRAM

Väntan är nog svårast

Veckan har varit lång och avgörande vad som kommer att hända i min och min familj i närmaste framtid.
Pappa ligger åter igen på intensivet efter att opererats för en infektion som har spridit sig i bröstet och nu i pumpen.
Eftersom jag inte haft tid och rum, och min ork är minimal att stå emot ett slag till av pappas livstillstånd är det svårt att finna ord på vad jag känner och tycker. Det finns inte mycket att säga, bara massa oro.
Men det har varit tufft och många tårar den här veckan.
Efter att vi fick veta att pappas tillstånd inte var bra, och att större del av pumpen är attakerad av en stafilokoker bakterie, har vi alla i min familj hamnat på en chocktillstånd. Allt det här har gjort att min hopp blir helt hopplöst.
Sist när vi pratade med läkaren så konstaterade man att han har ingen val, det är att transplatera ett nytt hjärta annars så kommer han att dö.
Det är tufft och chockande, vi har inte många val att se efter och nu... är det fast beslutat att han kommer att få en ny hjärta och att dom kommer att börja med förberedelserna så fort han mår bra, är feberfri och att nästa vecka börjar allt.
För pappa kom det här som en lättnad... han orkar inte mer. Sjukhusvistelse i långa månader, medicinering, slangar och apparater som inte låter han leva ett värdig liv. Jag har förståelse...men kan inte släppa taget att nu är stunden inne att tänka att nu kan det värsta hända.
En transplatation betyder att risken finns och den är väldigt stort.

Jag... vill över min själ och liv, att med livkraft och tro kunna klara av den här långa väntan. Pappa, du kommer att klara av det här också. Ditt liv har kantats med slag och kamp och så har du vunnit och förlorat. Men vi finns där för dig, stöd och kärlek kommer du att få i massor. Vi vet... att morgondagen är du en frisk och helt återställd efter din sista kamp om livet.
Vi vet hur du har kämpat och hur stark din livvilja är. Hur mycket du älskar oss, att du gör det här bara för att vara med oss.
Jag är tacksam och överväldigad att ha dig som pappa, du har givit mig en tro om livet, glädjen i varje liten sak som bringar glädje och hur vikigt det är att ta ett steg i taget i livet.
Jag finns där, ALLA kommer att finnas där. Du måste bara kämpa en sista gång. Så länge väntar vi och förbereder oss att ta den här kampen med storm.

Nu till helgen kommer jag att tillbriga helgen med pappa och min familj. Jag har fått jätte fin stöd från vänner och bekanta och det är jag super tacksam för.Vill bara säga till er att jag älskar er för den fina stöd vi får.
. Den här låten får mig att tänka på min fina pappa, speciellt dom fina orden den här låten har.

MI QUERIDO VIEJO - PIERO



BESO PAPÁ, TE ADORO...

Idag e´de ingen vanlig dag...

Det är då lilla Alicia Isabelle kom till världen. Jag är så glad och önskar det bästa till vår lilla tjej.
Massor av lyckoönskningar till familjen Ekman och nu... bara att njuta!!!! LOVE YA!!!
KRAMAR FRÅN DIN VÄN SOM TÄNKER, ÄLSKAR, SAKNAR DIG!!!

P&K

Vad mycket jag har att berätta...

Imorse rinde min alarm lite tidigare än vanlig och nu sitter jag framför nyhetsmorgon med min morronkaffe och snart... ska jag släppa er och ta mig till jobbet :).
Jo, det är sant jag har börjat jobba, och det har varit rätt kul efter 18 månader av ledighet så känns det faktiskt rikigt segt i början. hihihii

barnen börjar skolan den här veckan och Louisa har börjat förskolan. Så hemma har vi snart fullt rulle med vardagaslivet :)
Jag lägger ut lite bilder på vad som har hänt det senaste månaderna....


Valentina var hemma hos oss i några dar efter sin månad i Thailand, här är Louisa med sin favorit moster under Hallo Kitty parapyet från Thailand.


Louisa med sin pappa!!!! :))

Lucas min älskade lilla pojke fyller 9 år och det blev biokväll med The karate kid och sina vänner.


GRATTIS LUCAS PÅ DIN STOR DAG!!!

Louisa har blivit en liten tjej!! Besito mi amor...

Oki, vänner nu måste jag snart gå, ska mysa lite med min tjej innan jag tar bilen till jobbet...
Jag kommer att lägga ut lite mer bilder och berätta massor, men jag lovar att ta mig tid att skriva i blogg oftare.Men det är väldig mycket nu...
Nu ser jag framemot att träffa Alicia snart... Millys dotter.. som kommer snart... Ta hand om er och varandra, puss.

Öland here we come... :)

Visst har vi haft en underbar sommar hittills... jag vill att det ska vara så hela tiden. SOMMAR, värme och bad eller hur..?!
När vi skulle planera för semestern så hade vi faktiskt inte planerat att åka nånstans, det är för dyrt och efter mer än 1 år av föräldraledighet så är man rätt fattig nu i slutända.
Vi åker och campa på Öland istället. Vi tar vår pick o pack o drar med barnen. Jag har aldrig varit där men Öland har Sveriges vakraste stränder har jag hört. Vet ni nåt om Öland, platser man ska titta på. Restauranger man ska besöka. Jag vill veta allt.


Hoppas bara att vi har tur med vädret!!

Vi bilar hela vägen ner...vi har tänkt att bila på natten då Louisa och barnen sover. Så vi åker kl. 12 inatt och vi är förhoppningvis imorgon bitti där. Då sätter vi upp tältet och sen direkt till BÖDA strand...SOL OCH BAD

Så nu sitter vi och vilar tills vi kan åka. Louisa är så sött hon har fått det efter mig.... hihihiii Här pekar hon vilka kläder pappa måste beställa från HM:s nya katalogen... hihihiii


Leon sitter vi dator... som vanligt... har spelar så mycket det går nu. Han blir utan dator i 4 dagar. KATASTROF.....
Lucas är i sitt rum med Alexander, (Paola son) och dom vägrar vara med på bild... tråkmåsar!!!!
Näää nu är allt packat och klart....


Ha en underbar helg allesammans... jag får lägga ut några saftiga och läckra beach foto sen. BESITO och ta hand om dig och varandra... SEE YOU

Snyggast och tröstgodis från FIFA VM 2010

Nu när FIFA fotboll VM snart är slut och dom flesta av dom snyggaste fotbollspelare är tillbaka till sina hemländer och med en tår i ögat måste jag utse snyggaste i VM 2010.
Jag blir nog inte ensam med att titta på en underhållande program som sänds var fjärde år och definitivt inte den enda i hela världen som tittar på dom snyggaste fotbollsspelare.
Men sen är nog det bästa när matchen är slut och det blir tröjbyten hihihiiii det är då matchen är som bäst.
Det är lite synd, under själva matchen då ser man i slow motion hur dom sparkar varandra och när dom gör mål. Kunde dom inte köra en slow motion på tröjbyten med Barry White - Can't Get Enough Of Your Love Baby i bakrunden. Jag lova att hela världens tjejer/kvinnor skulle sitta fast klistrade i rutan HAHAHAAA


HÄR ÄR MIN LISTA PÅ DOM 5 SNYGGASTE I FIFA VM 2010


1.GONZALO HIGUAIN


2.FABIO CANNAVARO


3.SEBASTIAN ABREU


4. GREGORY VAN DER WIEN


5. ANDY BARRON

MIN TRÖST LISTA MED 5 ÖGONGODIS I FIFA VM 2010


DELIBOR STENVANOVIC


DAVID VILLA


CARLOS CARMONA


2. CRISTIANO RONALDO


NONEEB JOSEPHS

KUL MED VM VA?? TITTA I MASSOR MEN INTE RÖRA... HAHAHAHAHAAA
NU SKA JAG GÅ Å FIXA MITT HÅR

Jag vet...

Jag har varit sååå dålig att blogga och vara social för den delen också sista tiden...men jag är för att man ska blogga när man känner av det. Och sen har det varit mycket runt mig som har hänt som är bara tråkig, pappa har inte varit så bra sista tiden och råga till allt ARGENTINA åkte ut från VM, så nu ÄR inte VM dessamma som man hade hoppats för så nu, allt som har hänt är övertjatat så nu börjar vi en ny kula.

Louisa har börjat springa och det är verkligen fart på min tjej... hon lär sig massor varje dag och allt som är bus kommer i första hand.. :)

En annnan som växer och blir större o större är min pojke Leon. Vi har haft vår shopping dag där vi köpte kläder till honom.Och själklart så blev vi hungriga så vi valde pizzabuffe på PIZZAHUT för att äta och prata allt mellan himmel och jord.

Nu när barnen har guldkort till Grönan så har vi varit där några gånger iår... och en som är överlycklig är min älsklig Lucas. Det som är bra med guldkort är att man behöver inte vara där hela dan vi går hem när det passar oss och inte vara beroende av ett band.

Iår när plånboken knakar så måste vi utnyttja sommarunderhållning hos min syster som har pool och bor så underbar ute i Grillby.
Vi har varit där för att sola och bada och självklart för att myssa med Dante som är Adrianas och Rogers nybakad bebis. Men dom har också varit hemma hos oss eftersom Didric, min systerson vi komma ut till oss för att leka med Lucas.


Ha det GOTT och njut av solen och värmen, ta hand om dig och varandra. PUSS O KRAM

Med kärlek till VM i fotboll

Det är lite komiskt att snart så är jag och hela min familj, fast i dumburken en hel månad ungefär... VM i fotboll börjar nu nästa helg och vi har redan planer hur vi ska öppna VM här hemma. Inte nog med det så spelar Argentina redan på lördag.
Men de är det här som är det roliga, det är inte hysteri över det hela utan för oss är det kultur och kärlek till fotbollen för att det har funnits hos oss i vår historia. Vi relaterar det mesta på vad som hände under alla VM i fotboll.
jag vet, folk skulle tro att vi är en hel bunt av galningar, men så är det...vi älskar fotboll och vi skrattar, vi är spända, vi gråter, vi jublar och you name it... det är familjefest när det väl slår till.



Iår så blir det hemlagade chorizo och massor av kött i grillen, vi samlas här på lördag och vi grillar i stort sätt hela dagen... hihihiii
Argentina och Chile spelar iår i vm och för oss blir kan det bli det dubbel glädje eller dubbel flopp så det återstår att se...Jag har nog Argentina lite mer i mitt hjärta även om Lucas och Louisa har Chile att supporta eftersom deras pappor är just från Chile. Jag kommer också att heja fram dom, dom har en stark grupp och en Argentinsk tränare :)).
Så fram med landslagströjorna och flaggor för iår blir ARGENTINA VM MÄSTÄRE I FOTBOLL.

Louisas med sin Chile tröja med hennes efternamn och 12 för hennes födelsedag 12/5


Ha en underbar söndag.... KRAM måste ut till solen!!!

Vill bara visa Louisa Nu i förmiddag när hon somnade för middan... :))


Hihihiiii mi bebe!!! TE AMO.....