Jag nu är det äntligen söndag... imorgon börjar en ny vecka och den här vecka sorterar vi in i den mörka delen av min historia. Jag lägger allt bakom mig och börjar på nytt.
Det känns riktigt bra faktiskt, jag mår bättre, har varit hos pappa några gånger, barnen är friska... jag vad mer.. jo... vad borde ett bal på slottet?. :) Alldeles, alldeles underbar...
Imorgon ska Louisa skolfotograferas för första gången, och hon har valt ut sina kläder och strumpor hon ska ha. Strumpor vet jag inget om dom kommer på bild men det var super viktigt att dom ska med imorgon.
Vi var på dop igår, det var väldig lungt och familjär. Min Francisco blev gudfar för första gången och han kommer tydligen ta det här på högsta allvar. Och det är jag jätte stolt över, han har öppnat konto där han kommer att spara pengar till sitt gudbarn där han kommer att få när han blir typ 18 år. Gulligt va?
Men Louisa har dansat skona av alla Francisco vänner, dom fick äran att dansa med min lilla prinsessa som är helt underbar.

Nu fixar vi hos och ska besöka lilla pappa på sjukhuset sen blir det äppelpaj med vanlijsås och film.
PUSS O KRAM. Vi ses nästa vecka...ta hand om dig och varandra.

Förståelse? Harmoni? Ro? Lycka? jo, och kanske mer än så... men främst så står kärleken alltid till mina barn och kära i första hand... jag vet att det ska vara så, men... jag undrar hur det kommer sig att efter att man har skapat, delat med sig och älskat oändligt söker vi ytterligare känslor och vägar för ett välbefinnande?
Jag söker inte ett nytt liv eller nya känslor, eller att mitt liv inte har nån mening... utan jag har allt och kanske mer än så.
Men när man är i obalanserad och många känslor krockar med varandra så befinner man sig i ett ostadigt och sentimental läge där det blir svårt att hitta tillbaks.
Skulle jag vända mig till en psykolog skulle han bara tyda att jag behöver avstånd och kanske stressa ner lite på min tempo. Men jag mår bra... jag lovar. Har allt, glädjer mig varje dag, och njuter av små stunder av kärlek som jag får varje dag. Det är min dos för att hinna med allt och känna mig närvarande.
Att jag tar upp det här är för att idag så fick jag en feeling på att nu...nu händer det grejer och nu måste jag vara stark och stå stadigt. Vare sig det händer idag eller imorgon.
Kan det ha det med mognad att göra? med att jag inte ska bryta ner efter allt som händer med pappa? ska jag förbereda mig för någoting? Jag vet inte, jag måste släppa lite på min kontroll. Jag kan inte hela tiden vara ett MÅSTE BARA...utan jag ska flyta med, men alltid med huvudet högt, rak i rygg och ett skratt från själen.
Louisa visde mig idag hur hon mognar och växer för varje dag. Hon har så mycket att lära sig, jag kommer att lära henne allt jag kan. Och sen kommer hon att ta i massor av lärdom från andra som kommer att visa hur mycket dom älskar henne. Det gäller fön Leon och Lucas också, jag vet att min kärlek till dom är oändlig och den kommer aldrig att dö, utan den växer och mognar mer med tiden. Det är nog så med allt. Vi lever, vi älskar och mognar samt att vi acepterar av och med varandra.
Jag behöver ingen avstånd för att förstå min ställning till min tillvaro!. Jag behöver inte en religion för att jag ska tro på mig själv. Om jag behöver be så gör jag det till min gud, den jag känner för. Just nu tror jag på mig själv... jag har lyckats ganska bra, själv. Men jag är så tacksam för allt som har hänt mig för det har gett mig massor av lärdom och jag har också tur att få så mycket kärlek och om jag måste tacka det här till en gud eller nån, så gör jag det.
Pappa sa för några dagar sen så här... jag har kämpat in i de sista flera gånger. Många av dom har jag blivit tvugen att kämpa för mitt liv och andras. Men min största kamp var nog när jag skulle rädda er till ett liv i frihet.
Så, som ni ser så lever jag idag ett liv i frihet. :)
God natt kära ni, ta hand om dig och varandra.

Dom här fina blommor fick jag av mina finaste kollegor. :) Ni e bäst!!!

Tack...