Efter lite mer än 1 vecka då jag opererade bort mina halsmandlar så har jag tillbringat det mesta av tiden med att titta på tv, facebookat, tweetat, läst bloggar och sovit, sovit och sovit.... jag är så utvilad att igår natt kunde jag inte sova.

Men jag har också tänkt mycket på allt som jag har sätt och läst.

Det har varit alldeles för mycket information... både bra och dåliga.

Men igår så tänkte jag hur lite man är i världen, hur stora alla händelse är och hur elaka människor kan vara mot varandra. från klipp på en dagispedagog i Kina där hon avreagerar sin frustration på en autistisk flicka på 4 år. Där en ung man som tittar ut från sitt fönster på 4 våningen i Chile och får en varningskott i huvudet från en frustrerad polis som attackeras av demonstranter mitt i huvudstaden Santiago. Där jag ser hur min vän som är på väg till sitt lärarjobb förväntar och hoppas att se sin skola utan att har varit vandaliserad under helgen, där hon inte bara kommer att möta besvikna elever och frustrerade lärare. Men som varje dag brinner för att lära ut om vad som är rätt och fel i ett svensk samhälle. Men medans så väntar en hel värld på att en idrottare från Österrike ska hoppa ut från yttre atmosfären. Där barn flyr och deras föräldrar torteras i Syrien där frustration och pessimism är medelpunkten.

Det är då jag som har opererat mina halsmandlar känner mig så liten och har inte så mycket att säga... världen är stor och sårbar och var är vi på väg eller... rättare sagt vart är värdet på livet på väg? Många vill inte leva så här, vill inte ärva bort en sargad värld till sina barn och inte jag heller lämna den så här till mina barn.

Men vi vill ha mer, mera reklam mera saker som gör oss lyckliga. Mera skandaler och krig. Mera PENGAR för pengar styr och ställer. Makt som missbrukas. När biskopar och präster som förgriper sig på minderåringar, där makthavare styr val. Där vi inte längre är människor, utan en del av allting. Allt som händer runt ditt hem, ditt liv, din tv och din Iphone... Men... jag är tacksam för det jag har. Att jag och min familj är friska. Att jag har ett jobb som jag tycker om. Att mina barn som är trygga och älskad av sin familj och vänner.

Idag så ska jag titta på tv igen...men idag ska jag tacka Gud att jag lever och älskar livet, flera som jag behövs idag i världen.

Kramar, Magali