Nu är det länge sedan vi sågs...

Hej på er mina kära vänner... jag vet att jag måste ta steget och skärpa mig.. men jag lovar jag är så och jag flyr ibland från mitt skrivande och har massor av ursäker att inte öppna mig... jag vet att jag måste ta steget...men jag kanske döljer nåt för mig själv, det har inget med er att göra.
Men att jag skriver är för att uppdatera mina känslor och mitt sätt att kunna dela med mig det jag vill säga kanske till dig.
Det har varit väldigt konstig sista tiden inte bara att barnen har blivit så stora och växer snart ifrån mig. Utan många känslor, allt det här med pappa, kompisar som söker min uppmärksahet och jag som inte har tid för mig själv. Men det kommer bättre tider... nu kanske.
Jag har en underbar liv, min kärlek, mina barn och alla ni så klar.
Det här har jag fallit och blivit kär i, den här låten är så klockrent.



Melissa Horn HANNA

Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring
Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut
Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg
Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen
Jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus
Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen
Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
KRAMAR

Söndag...

Jag nu är det äntligen söndag... imorgon börjar en ny vecka och den här vecka sorterar vi in i den mörka delen av min historia. Jag lägger allt bakom mig och börjar på nytt.
Det känns riktigt bra faktiskt, jag mår bättre, har varit hos pappa några gånger, barnen är friska... jag vad mer.. jo... vad borde ett bal på slottet?. :) Alldeles, alldeles underbar...
Imorgon ska Louisa skolfotograferas för första gången, och hon har valt ut sina kläder och strumpor hon ska ha. Strumpor vet jag inget om dom kommer på bild men det var super viktigt att dom ska med imorgon.
Vi var på dop igår, det var väldig lungt och familjär. Min Francisco blev gudfar för första gången och han kommer tydligen ta det här på högsta allvar. Och det är jag jätte stolt över, han har öppnat konto där han kommer att spara pengar till sitt gudbarn där han kommer att få när han blir typ 18 år. Gulligt va?
Men Louisa har dansat skona av alla Francisco vänner, dom fick äran att dansa med min lilla prinsessa som är helt underbar.

Nu fixar vi hos och ska besöka lilla pappa på sjukhuset sen blir det äppelpaj med vanlijsås och film.
PUSS O KRAM. Vi ses nästa vecka...ta hand om dig och varandra.

Vad står högst på listan?

Förståelse? Harmoni? Ro? Lycka? jo, och kanske mer än så... men främst så står kärleken alltid till mina barn och kära i första hand... jag vet att det ska vara så, men... jag undrar hur det kommer sig att efter att man har skapat, delat med sig och älskat oändligt söker vi ytterligare känslor och vägar för ett välbefinnande?
Jag söker inte ett nytt liv eller nya känslor, eller att mitt liv inte har nån mening... utan jag har allt och kanske mer än så.
Men när man är i obalanserad och många känslor krockar med varandra så befinner man sig i ett ostadigt och sentimental läge där det blir svårt att hitta tillbaks.
Skulle jag vända mig till en psykolog skulle han bara tyda att jag behöver avstånd och kanske stressa ner lite på min tempo. Men jag mår bra... jag lovar. Har allt, glädjer mig varje dag, och njuter av små stunder av kärlek som jag får varje dag. Det är min dos för att hinna med allt och känna mig närvarande.
Att jag tar upp det här är för att idag så fick jag en feeling på att nu...nu händer det grejer och nu måste jag vara stark och stå stadigt. Vare sig det händer idag eller imorgon.
Kan det ha det med mognad att göra? med att jag inte ska bryta ner efter allt som händer med pappa? ska jag förbereda mig för någoting? Jag vet inte, jag måste släppa lite på min kontroll. Jag kan inte hela tiden vara ett MÅSTE BARA...utan jag ska flyta med, men alltid med huvudet högt, rak i rygg och ett skratt från själen.
Louisa visde mig idag hur hon mognar och växer för varje dag. Hon har så mycket att lära sig, jag kommer att lära henne allt jag kan. Och sen kommer hon att ta i massor av lärdom från andra som kommer att visa hur mycket dom älskar henne. Det gäller fön Leon och Lucas också, jag vet att min kärlek till dom är oändlig och den kommer aldrig att dö, utan den växer och mognar mer med tiden. Det är nog så med allt. Vi lever, vi älskar och mognar samt att vi acepterar av och med varandra.
Jag behöver ingen avstånd för att förstå min ställning till min tillvaro!. Jag behöver inte en religion för att jag ska tro på mig själv. Om jag behöver be så gör jag det till min gud, den jag känner för. Just nu tror jag på mig själv... jag har lyckats ganska bra, själv. Men jag är så tacksam för allt som har hänt mig för det har gett mig massor av lärdom och jag har också tur att få så mycket kärlek och om jag måste tacka det här till en gud eller nån, så gör jag det.
Pappa sa för några dagar sen så här... jag har kämpat in i de sista flera gånger. Många av dom har jag blivit tvugen att kämpa för mitt liv och andras. Men min största kamp var nog när jag skulle rädda er till ett liv i frihet.
Så, som ni ser så lever jag idag ett liv i frihet. :)
God natt kära ni, ta hand om dig och varandra.

Dom här fina blommor fick jag av mina finaste kollegor. :) Ni e bäst!!!

Tack...

Min pappa har fått ett nytt hjärta

Hela den här vecka har varit en så vecka jag-aldrig-glömmer. Först fick jag uppleva en av mina hemskaste och skrämmande moment i mitt liv. Leon var så dålig att vi fick ta han till sjukhuset för febern hade slagit till odentlig och när vi kom till sjukhuset så trodde man att det kunde vara en hjärnhinneinflamation. I samma timme som jag sitter och fast i en bilkö får jag en samtal från min sambo att Leon är helt okontaktbar och febern är på 41. Jag lägger på och min syster ringer från sjukhuset att pappa ska opereras på natten, och att man har hittat en donator till min pappa.
Min värld gick under då... vart tar jag vägen... jag måste till min pojke och måste till min pappa det kan vara sista gången i mitt liv jag nånsin kommer att träffa han men på samma gång måste jag vara mamma. Men medans så satt jag fast i den där djävla bilkön.
Jag for som en galning till Danderyds sjukhus där två sköterskor väntade på Leon, man tog prover och min pojke låg på britsen som en liten 10 åring igen. Han såg så utslagen och helt utmattad av febern. Han ögon var helt röda och han kunde inte ens sitta upp av sig själv.
När han hade somnat så passade jag på att ringa pappa som i den stunden satt med alla sina kompisar och hela familjen var samlade i ett stort dagrum på Thoraxintensivet. Den enda som fattade var jag och Leon.
Pappa var på en sån underbar humör, han var glad att äntligen få sitt nya hjärta men jag hörde på rösten hur rädd han var. Alla vi vet att chansen är 50 % att överleva, samt att många risker finns.Stroke är nog en av det främsta som kan hända.
Jag försökte höra på allt han sa, att inte glömma ett enda ord. Det här skulle vara kanske min sista minne med min pappa...jag vill inte glömma hur orolig han var och hur mycket han förstår att jag inte kan komma för att vara med honom. Men han berättade hur glad han är att ALLA var där...och hur glad han är att sköterskorna och alla läkare har tagit hand om honom så väl. Och jag kommer ihåg hur jag grät i tysnad för att inte oroa min pojke som sov framför mig.
Jag sa till pappa att jag lovar att ringa så fort jag vet något så att han inte skulle vara orolig, det jag aldrig velat var att lämna han med den oroligheten. Men... när vi skulle säga hej då så...sa han... Te adoro mi nena sos mi cielo y mi amor y todo el amor que te he dado, daselo a mi nene ( Leon) que es ahora cuando mas te necesita.Chau mi cielo ( Jag älskar dig min flicka, du är min himmel och kärlek. Ge den kärlek du har fått av mig till min pojke ( Leon) som behöver dig. Hejdå min himmel...
När jag la på så kändes det som det här var det sista, det sista jag skulle höra från min pappa. Jag var helt hopplös och full av ånger att jag inte var där, att jag inte var där när han behövde mig. Kanske inte just nu när jag måste vara med min pojke utan tidigare, jag skulle ha fattat att han behövde mig.
Efter en timme kom läkarna och med resultatet från Leons undersökning. Han hade väldig hög feber, men ingen hjärnhinneinflamation utan dom fann att Leon har alldeles för lite syre i blodet. Vi pratade lite och så tog jag tag i telefonen för att ringa pappa.
Ester svara på pappas telefon och i bakrundet hör jag flera sköterskor som pratar i mun på varandra. Ester försöker på samma gång att säga hejdå till pappa som på samma gång prata med mig, då hör jag att pappa fråga - är det Magali... hur mår Leon..Det är då jag inte kan hålla tillbaks tårarna och nästan skriker -pappa det är bra... vi mår bra... Det var som om det vi upplevde av rädsla och nästan i panik, var ingenting i jämförelse med det pappa skulle uppleva. Ester hälsar honom det och måste lägga på.
Leon och jag satt i en djup tysnad och bara tittade på varandra då Leon säger -mamma åk ditt jag kan be Francisco hämta mig... min pojke, även om han mådde piss så är han så medveten och så omtänksam.
Nä ta dig i kragen Magali... det här kommer att gå bra. Pappa kommer att få ett nytt hjärta och Leon kommer att bli frisk. Vi kramades och åkte hem.

Måndag kl. 22.30 -27 September opererades min pappa av världens bästa hjärtkirurg på Thorax I Karolinska Sjukhuset där det också finns världen bästa sjuköterskor. Jag är så otroligt tacksam att ha fått uppleva deras vänlighet och omtanke.
Idag... torsdag 30 september är pappa på intensivet, där man har tagit bort respiratorn och då pappa kan andas själv. Pappa har fått en stroke y stor grad, denna gång och kommer att förlora en stor del av sin tala och rörlighet i vänsta delen av kroppen. Det är en dag vi är djupt ledsna över det här men djup tacksamma att vi har honom vid liv.
>br/> Jag kommer att skriva mer om pappa och om pappas historier genom livet... det sa han till mig att jag kunde. :)
Att det här var en kamp för livet så är det nog inte första gången han har kämpat för sitt liv.
Du har visat mig värdigheten att leva, hur mycket du har kämpat för att stå med dina ben. Jag är med dig brevid dig nu och alltid.
Te amo... papá.

Fyller helgen med skratt

Igår var vi på kalas och vi samlades hemma hos brosan för att fira Nahuels som är syrrans son och Nicolas, brorsans son som fyllde år. Jag tror att Louisa blir mer och mer medveten om vad som är fest och det som händer runt omkring. Hon dansade och åt så mycket sött som aldrig förr. Men kul hade hon och glad var jag att vara med mina kära. Tyvärr var inte Lucas och Leon där, dom hade en helg med pappan istället.

På kvällen åkte jag till pappa, han hade varit uppe på intensiven under dagen för att omplåstras och byta svampen som man hade lagt vid operationen av infektionen. Tydligen hade det kvaguletas blod och svampen som ska drenera kunde inte göra sitt. Så han fick sövas igen... och så gjorde dom ett litet ingrepp. Men han var mycket bättre när vi kom igår kväll, han va pigg och glad att se oss där igår, vi pratade och skrattade som vanligt. Han är så otroligt, när man väl är med honom är det som igenting är imellan och hans livsvilja är bara större och större. Han skrattar och skojar som vanligt.
Det är svårt att skriva nu när så mycket kretsar runt mig... jag vet inte var jag ska börja och definitivt inte hur det här ska sluta...jag är rädd att det blir svårt att stå emot, och att inte bara jag utan min familj ska drabbas av det här. Jag vill hålla lungnet och hoppas för det bästa.
Jag kommer att fortsätta skriva om pappas väg in till hjärttransplantationen efter flera vill veta och jag känner att det är det minsta jag kan göra... det är att skriva om det.

Som ni vet så har jag för en tid sen börjat min veckorutin med jobb och barn på dagis och skola. Louisa går nu full tid och hon älskar verkligen sin nya dagis. Det är så tryggt och det känns väldig bra på morgonen när vi ska iväg för Louisa blir så glad att hon hoppar jämnfota av glädje för att det är dagisdag och hon ska leka med dom andra barnen. Hon e så stor och sååå söt! :)



Ta hand om er och varandra, vi hörs snart KRAM

Väntan är nog svårast

Veckan har varit lång och avgörande vad som kommer att hända i min och min familj i närmaste framtid.
Pappa ligger åter igen på intensivet efter att opererats för en infektion som har spridit sig i bröstet och nu i pumpen.
Eftersom jag inte haft tid och rum, och min ork är minimal att stå emot ett slag till av pappas livstillstånd är det svårt att finna ord på vad jag känner och tycker. Det finns inte mycket att säga, bara massa oro.
Men det har varit tufft och många tårar den här veckan.
Efter att vi fick veta att pappas tillstånd inte var bra, och att större del av pumpen är attakerad av en stafilokoker bakterie, har vi alla i min familj hamnat på en chocktillstånd. Allt det här har gjort att min hopp blir helt hopplöst.
Sist när vi pratade med läkaren så konstaterade man att han har ingen val, det är att transplatera ett nytt hjärta annars så kommer han att dö.
Det är tufft och chockande, vi har inte många val att se efter och nu... är det fast beslutat att han kommer att få en ny hjärta och att dom kommer att börja med förberedelserna så fort han mår bra, är feberfri och att nästa vecka börjar allt.
För pappa kom det här som en lättnad... han orkar inte mer. Sjukhusvistelse i långa månader, medicinering, slangar och apparater som inte låter han leva ett värdig liv. Jag har förståelse...men kan inte släppa taget att nu är stunden inne att tänka att nu kan det värsta hända.
En transplatation betyder att risken finns och den är väldigt stort.

Jag... vill över min själ och liv, att med livkraft och tro kunna klara av den här långa väntan. Pappa, du kommer att klara av det här också. Ditt liv har kantats med slag och kamp och så har du vunnit och förlorat. Men vi finns där för dig, stöd och kärlek kommer du att få i massor. Vi vet... att morgondagen är du en frisk och helt återställd efter din sista kamp om livet.
Vi vet hur du har kämpat och hur stark din livvilja är. Hur mycket du älskar oss, att du gör det här bara för att vara med oss.
Jag är tacksam och överväldigad att ha dig som pappa, du har givit mig en tro om livet, glädjen i varje liten sak som bringar glädje och hur vikigt det är att ta ett steg i taget i livet.
Jag finns där, ALLA kommer att finnas där. Du måste bara kämpa en sista gång. Så länge väntar vi och förbereder oss att ta den här kampen med storm.

Nu till helgen kommer jag att tillbriga helgen med pappa och min familj. Jag har fått jätte fin stöd från vänner och bekanta och det är jag super tacksam för.Vill bara säga till er att jag älskar er för den fina stöd vi får.
. Den här låten får mig att tänka på min fina pappa, speciellt dom fina orden den här låten har.

MI QUERIDO VIEJO - PIERO



BESO PAPÁ, TE ADORO...

Idag e´de ingen vanlig dag...

Det är då lilla Alicia Isabelle kom till världen. Jag är så glad och önskar det bästa till vår lilla tjej.
Massor av lyckoönskningar till familjen Ekman och nu... bara att njuta!!!! LOVE YA!!!
KRAMAR FRÅN DIN VÄN SOM TÄNKER, ÄLSKAR, SAKNAR DIG!!!

P&K

Vad mycket jag har att berätta...

Imorse rinde min alarm lite tidigare än vanlig och nu sitter jag framför nyhetsmorgon med min morronkaffe och snart... ska jag släppa er och ta mig till jobbet :).
Jo, det är sant jag har börjat jobba, och det har varit rätt kul efter 18 månader av ledighet så känns det faktiskt rikigt segt i början. hihihii

barnen börjar skolan den här veckan och Louisa har börjat förskolan. Så hemma har vi snart fullt rulle med vardagaslivet :)
Jag lägger ut lite bilder på vad som har hänt det senaste månaderna....


Valentina var hemma hos oss i några dar efter sin månad i Thailand, här är Louisa med sin favorit moster under Hallo Kitty parapyet från Thailand.


Louisa med sin pappa!!!! :))

Lucas min älskade lilla pojke fyller 9 år och det blev biokväll med The karate kid och sina vänner.


GRATTIS LUCAS PÅ DIN STOR DAG!!!

Louisa har blivit en liten tjej!! Besito mi amor...

Oki, vänner nu måste jag snart gå, ska mysa lite med min tjej innan jag tar bilen till jobbet...
Jag kommer att lägga ut lite mer bilder och berätta massor, men jag lovar att ta mig tid att skriva i blogg oftare.Men det är väldig mycket nu...
Nu ser jag framemot att träffa Alicia snart... Millys dotter.. som kommer snart... Ta hand om er och varandra, puss.

Öland here we come... :)

Visst har vi haft en underbar sommar hittills... jag vill att det ska vara så hela tiden. SOMMAR, värme och bad eller hur..?!
När vi skulle planera för semestern så hade vi faktiskt inte planerat att åka nånstans, det är för dyrt och efter mer än 1 år av föräldraledighet så är man rätt fattig nu i slutända.
Vi åker och campa på Öland istället. Vi tar vår pick o pack o drar med barnen. Jag har aldrig varit där men Öland har Sveriges vakraste stränder har jag hört. Vet ni nåt om Öland, platser man ska titta på. Restauranger man ska besöka. Jag vill veta allt.


Hoppas bara att vi har tur med vädret!!

Vi bilar hela vägen ner...vi har tänkt att bila på natten då Louisa och barnen sover. Så vi åker kl. 12 inatt och vi är förhoppningvis imorgon bitti där. Då sätter vi upp tältet och sen direkt till BÖDA strand...SOL OCH BAD

Så nu sitter vi och vilar tills vi kan åka. Louisa är så sött hon har fått det efter mig.... hihihiii Här pekar hon vilka kläder pappa måste beställa från HM:s nya katalogen... hihihiii


Leon sitter vi dator... som vanligt... har spelar så mycket det går nu. Han blir utan dator i 4 dagar. KATASTROF.....
Lucas är i sitt rum med Alexander, (Paola son) och dom vägrar vara med på bild... tråkmåsar!!!!
Näää nu är allt packat och klart....


Ha en underbar helg allesammans... jag får lägga ut några saftiga och läckra beach foto sen. BESITO och ta hand om dig och varandra... SEE YOU

Snyggast och tröstgodis från FIFA VM 2010

Nu när FIFA fotboll VM snart är slut och dom flesta av dom snyggaste fotbollspelare är tillbaka till sina hemländer och med en tår i ögat måste jag utse snyggaste i VM 2010.
Jag blir nog inte ensam med att titta på en underhållande program som sänds var fjärde år och definitivt inte den enda i hela världen som tittar på dom snyggaste fotbollsspelare.
Men sen är nog det bästa när matchen är slut och det blir tröjbyten hihihiiii det är då matchen är som bäst.
Det är lite synd, under själva matchen då ser man i slow motion hur dom sparkar varandra och när dom gör mål. Kunde dom inte köra en slow motion på tröjbyten med Barry White - Can't Get Enough Of Your Love Baby i bakrunden. Jag lova att hela världens tjejer/kvinnor skulle sitta fast klistrade i rutan HAHAHAAA


HÄR ÄR MIN LISTA PÅ DOM 5 SNYGGASTE I FIFA VM 2010


1.GONZALO HIGUAIN


2.FABIO CANNAVARO


3.SEBASTIAN ABREU


4. GREGORY VAN DER WIEN


5. ANDY BARRON

MIN TRÖST LISTA MED 5 ÖGONGODIS I FIFA VM 2010


DELIBOR STENVANOVIC


DAVID VILLA


CARLOS CARMONA


2. CRISTIANO RONALDO


NONEEB JOSEPHS

KUL MED VM VA?? TITTA I MASSOR MEN INTE RÖRA... HAHAHAHAHAAA
NU SKA JAG GÅ Å FIXA MITT HÅR

Jag vet...

Jag har varit sååå dålig att blogga och vara social för den delen också sista tiden...men jag är för att man ska blogga när man känner av det. Och sen har det varit mycket runt mig som har hänt som är bara tråkig, pappa har inte varit så bra sista tiden och råga till allt ARGENTINA åkte ut från VM, så nu ÄR inte VM dessamma som man hade hoppats för så nu, allt som har hänt är övertjatat så nu börjar vi en ny kula.

Louisa har börjat springa och det är verkligen fart på min tjej... hon lär sig massor varje dag och allt som är bus kommer i första hand.. :)

En annnan som växer och blir större o större är min pojke Leon. Vi har haft vår shopping dag där vi köpte kläder till honom.Och själklart så blev vi hungriga så vi valde pizzabuffe på PIZZAHUT för att äta och prata allt mellan himmel och jord.

Nu när barnen har guldkort till Grönan så har vi varit där några gånger iår... och en som är överlycklig är min älsklig Lucas. Det som är bra med guldkort är att man behöver inte vara där hela dan vi går hem när det passar oss och inte vara beroende av ett band.

Iår när plånboken knakar så måste vi utnyttja sommarunderhållning hos min syster som har pool och bor så underbar ute i Grillby.
Vi har varit där för att sola och bada och självklart för att myssa med Dante som är Adrianas och Rogers nybakad bebis. Men dom har också varit hemma hos oss eftersom Didric, min systerson vi komma ut till oss för att leka med Lucas.


Ha det GOTT och njut av solen och värmen, ta hand om dig och varandra. PUSS O KRAM

Med kärlek till VM i fotboll

Det är lite komiskt att snart så är jag och hela min familj, fast i dumburken en hel månad ungefär... VM i fotboll börjar nu nästa helg och vi har redan planer hur vi ska öppna VM här hemma. Inte nog med det så spelar Argentina redan på lördag.
Men de är det här som är det roliga, det är inte hysteri över det hela utan för oss är det kultur och kärlek till fotbollen för att det har funnits hos oss i vår historia. Vi relaterar det mesta på vad som hände under alla VM i fotboll.
jag vet, folk skulle tro att vi är en hel bunt av galningar, men så är det...vi älskar fotboll och vi skrattar, vi är spända, vi gråter, vi jublar och you name it... det är familjefest när det väl slår till.



Iår så blir det hemlagade chorizo och massor av kött i grillen, vi samlas här på lördag och vi grillar i stort sätt hela dagen... hihihiii
Argentina och Chile spelar iår i vm och för oss blir kan det bli det dubbel glädje eller dubbel flopp så det återstår att se...Jag har nog Argentina lite mer i mitt hjärta även om Lucas och Louisa har Chile att supporta eftersom deras pappor är just från Chile. Jag kommer också att heja fram dom, dom har en stark grupp och en Argentinsk tränare :)).
Så fram med landslagströjorna och flaggor för iår blir ARGENTINA VM MÄSTÄRE I FOTBOLL.

Louisas med sin Chile tröja med hennes efternamn och 12 för hennes födelsedag 12/5


Ha en underbar söndag.... KRAM måste ut till solen!!!

Vill bara visa Louisa Nu i förmiddag när hon somnade för middan... :))


Hihihiiii mi bebe!!! TE AMO.....

Mamma upp till dagen...

Min föräldraledighet tar snart slut och min verklighet, eller den verklighet som jag måste leva mig in kommer att bli min nya verklighet snart.
Men ännu har jag stora förväntningar på min tid som är kvar och känner att snart så kommer jag att jobba och inte vara hemma med min barn.
Min flicka är så pass stor att hon börjar på förskola och ska utvecklas som dom andra små liven, Lucas börjar trean nästa termin och Leon nian, det kommer att hända mycket nu till höst här hemma.
Men idag så följde jag Lucas till skolan. Lucas har haft lite svårt att lära sig läsa och skriva, och nu var han lite frågvis om sitt åtgärdprogram som han har genomfört som gick överförväntan väldigt bra. Men han är lite orolig att det kommer blir svårt i trean och är nog lite rädd att han ska få gå om. På väg till skolan så pratade vi om det.
Det här är nytt för mig, framför allt med Leon gick allt mycket smidigare eftersom han hade enklare att lära sig grundutvekligen i skolan. Men min pojke Lucas har det svårt... men jag som förälder måste motivera att det blir bättre nästa år och att han behöver inte vara bekymrad att han ska gå om. Det vikigaste är att vi pratar om saken och att han inte får prestationsångest.

Men...ska det vara så? att man måste prestera och ha dom höga kraven på sig för att lyckas som förälder och inte nog om man har ett arbete där du utveklas och som är lönsam för både familj och för dig själv..?
Det finns föräldrar, som har superhöga krav på sig själva och sina barn. De vill inte ha mindre än det de anser det bästa.
MEN det betyder inte att det är det bästa för alla! Låt var och en vara just en egen individ och inte döma andra, som inte lever enligt ens egna normer! Mer tolerans och mer glädje och peppning framför allt kvinnor emellan – alltid!
Då blir vi bättre föräldra och vi blir nöjda med det vi kan prestera.
Borde man inte vara förälder med sunt förnuft istället?
Alla barn är väl olika och bara deras föräldrar vet väl vad som fungerar bäst för deras egna barn.
Om någon av mina vänner eller syskon frågar om råd så självklart ger jag det till dem men det gör inte mig till "en exemplarisk mamma" utan tvärtom mina råd är bara råd och om min vän/syster vill ta till sig rådet får hon det på köpet...men jag skulle aldrig någonsin säga att någon av mina vänner/syster har gjort fel med sina barn. De har jättefina ungar och det hade de inte blivit utan sina underbara föräldrar precis som mina barn är, om jag och deras pappor inte hade varit de föräldrar som vi är idag...
Vad jag vill komma är att ta det lungt, barn uppskattar allt man gör och den tiden man tillför till dom, även om man jobbar hela vecka och inte hinner med läxor eller ta dom till träning eller bara läsa en bok. Ibland hinner man inte eller helt enkelt inte orkar, vi föräldra är människor också. Och behöver vara vuxna och ibland så har man dåliga dagar och behöver tid och rum för att komma tillbaks.
Pressa inte till dig eller dina barn en roll som man inte gör helhjärtat utan man ska helhjärtat pusha på för att få resultat.
Och barn förstår mer än vi vet...så förklara allt hur det ligger till så blir inga besvikna.

Ta hand om dig och varandra det är viktigast.

Morsdag med Grönan

Vilken härlig dag vi hade igår. Morgonen var precis som jag ville, Lucas och Francisco hade fixat frukost och medans jag och Louisa låg i sängen och pussades. Vi skulle självklart till Grönan nu när det var så fint väder och humoret var uppe. :)



Leon var hos brosan men vi skulle träffa han på tågen på väg till stan. Att vi bestämde oss att inte ha med bilen var nog att parkerings priset ÄR så hög i Djurgår´n. Men det blev bekvämt och rikigt kul att åka med barnen till Grönan med tåg.


Det här var Louisas första gång här på Grönan, och hon hade rikigt roligt med sina bröder.


När vi skulle hem så trodde jag första att dom stora skulle gör motstånd och vilja stanna lite till men...icke... Louisa grät och vill åka Tuff Tuff Tåget en gång till. Så vi hade en lite ledsen tös hem när dagen var slut.


Jag var helt slut när vi kom hem och det var nog barnen också. Tack o lov att vi gick när vi fortfarande hade lite krafter och ork kvar, för när vi kom till Jakan med pendeln så hade vi lite klago från både stora och små. Men väl hemma så var det bara att lägga sig.
Idag är jag upp med tuppen... Jag ska lämna Lucas och passa på att ta en promenad, det är sol och jag måste röra på mig lite... undrar om man ska börja träna för tusende gången? Jag vet inte... jag börjar med den promenaden.... Ta hand om dig och varandra så hörs vi!!! KRAM

Abu Dabhi....



Jag tyckte att filmen var så bra, vad jag har skrattat... det här e min humor...speciellt Samantha hon knäckte hahahahaaa
Vi träffades utanför biograf Viktoria igår. Där möte jag upp Maca, Paola, Milly och Natasha. Jag måste bara berätta att det är väldigt länge sen jag gick med högklackat... och igår så tänkte jag eftersom jag inte har barnvagn eller några barn jag måste springa efter så tar jag på mig mina snygga svarta högisar... :)
och för att inte förvåna mina läsare så missar jag alltid min tåg, sen var tiden knappt när jag kom till södra st. så jag fick småspringa till biografen... mina fötter värkte och hade svårt att gå bland stenplattorna i söder. hahahahaa
Men jag hade biljetterna till filmen så jag blev illa tuvugen att skynda mig...


Efter filmen gick vi till ett grekiskt restaurang i söder "Kouzina" där åt vi gott och jag passade på att ta min första rosé glas för sommaren, tyvärr var det ingen sommarkvälls väder igår men ändå.. :)


Jag fick ingen bra vinkel på bilderna, men vi hade så kul, att bilderna blev som dom blev hahahahahaa

Jag åt grillade jätte räkor, det har jag varit sugen på länge.... jag fick dom med vitlökspotatispuré, det var super gooo!!

Så nu ska jag ta hand om en febrig liten prinsessa... hon fick sin sista dos av spruta igår så hon är lite hängig och lite ledsen... Kram mina kära vänner, tack för igår det här var förväntansfull roligt och mysig. Lova att vi gör det igen? Massor av kramar...

PAOLAS DESPERATA BEHOV AV ATT SYNAS!! :))


PAOLA, JAG LOVAR DU ÄR MED PÅ BILD..!!! HAHAHAHAHAA

*Den stora SATC 2 dagen*




Idag så slår dörrarna till för filmen Sex and the city 2. Och den har varit efterläntad... :)
Att jag gillar den här filmen måste nog vara för att jag i högsta sannolikhet i den åldern jag vill ha ålders bekräftelsen. Nu när man är 35 år och inte är gammal nog för att säga att man ÄR gammal och inte heller ung som en 20 åring :) och jag tycker uppenbar att filmen visar den typen av beskrivning. Det är nog därför jag e såld på filmen... :)
Jag är nöjd med min ålder, jag har hunnit med det mesta, skaffat 3 barn, jobbat hårt för allt jag har, och nu vill jag njuta av vänner och familj så mycket som möjligt.
Så idag mina vänner blir det klimakterie film med mina finaste vänner, och sen kanske en bit mat.
Så nu har jag en möjlighet att njuta en stund, och jag förtjänar det.

Ha det bra idag, ta hand om dig och varandra... KRAM

Goda vanor...

Igår var jag på en härlig lång lunch med mycket goda vänner. Tyvärr gör vi det inte så ofta, men vi gör så gott vi kan för att träffas. Vi pratar, kvalldrar och pratar skit om andra hihihiii och mycket mer.
Men igår när jag kom hem var jag faktiskt nöjd med min vardag, alla mår bra och jag har tillbringat en lite tid med min bästis!!!
Men det är svårare att hålla dom goda vanor än dåliga eller hur? tyvärr lär vi hos utav dom dåliga och dom goda glömmer vi lätt...eller skjuter upp dom och när vi måste ta tag i dom blir vi stressade eller får ångest för att vi inte klarar av att handskas med dom...
Jag lovade mig själv som nyårslöfte förra året att ta fram mina goda sidor och hålla mina goda vanor öppna. Jag har försökt, men jag inser att det är en bit kvar på året och jag vet inga fler sidor och vanor som kan vara till fördel. Dom kanske kommer med tiden... eller hur? man stöter på goda, trevliga vanor och människor i princip varje dag... hoppas jag?

Men idag har jag svarat på en enkät om alkoholmissbruk mellan ungdomarna... jag vet att det är ett stort samhällsproblem och vi och framför allt ALLA myndigheter som har möjlighet att förhindra drog och alkoholmissbruk bland ungdomar måste göra ALLT i deras och våran makt att minska konsumtion av dessa destruktiva medel.
Men... det här "TÄNK OM" är en statsatsnig och det är för att granska en statistik. Enkäten ska se över missbruket av alkohol bland ungdomar men mycket av det som står, är det som ska vara självklart i en barnuppfostran?. Jag har en tonåring och vi har pratat öppet om frågan sedan många år tillbaks och jag säger att Leon var väldig liten när jag började prata utan hinder och inbland har jag faktiskt skrämt upp han för att han ska se hur illa det kan gå om man missbrukar droger eller alkohol... hans syn idag på missbruk är helt klart negativ, men det ligger ett uppfostringarbete bakom.
Här i enkäten står det om jag som förälder tycker att det är dax att prata om missbruk med min tonåring när han går i åttan???? VA...???? åttan då är tonåringen 14 år och har du inte förvanat,pratat innan då lovar jag att den tonåringen är hur vilsen som helst och nyfiken som fan över att prova det som finns att prova på, för alla vilsna själar där ute...

Det är helt sannslös att vi som föräldrar blundar och tänker att det händer inte mig eller mitt barn... ta tag i ämnet NU, ju tidigaste desto bättre. Och prata om ALLT sex, droger, kriminalitet, alkohol och hur man väljer vänner!!!
Skapa dina barn till samhällsduktiga individer och inga "en mer i statistiken"
Jag rekomenderar alla tonårsföräldrar att svara på enkäten, det kanske händer grejer då!!!
MAILET FRÅN LEONS SKOLA

Hej! Inom skolan arbetar vi med kommunens drogsamordnare, Ulf Peterson, i det drogförebyggande arbetet. I denna e-...post finner du en länk till en undersökning som handlar om informationsinsatser som riktar sig till föräldrar till tonåringar. Därför har kommunen bett vår skola om hjälp att sprida den till er som är föräldrar till tonåringar i just vår skola. Sprid gärna e-posten/länken vidare till andra tonårsföräldrar som du känner! Vi hoppas att du kan ägna den några minuter och svara på frågorna i enkäten! Klicka på länken så öppnas enkäten i ett fönster i webbläsaren. (Om det inte fungerar ber vi dig kopiera länken och klistra in den i adressfönstret) http://www.easyresearch.se/s.asp?WID=770298&Pwd=43389121
http://www.tänkom.nu/
Nu ska jag äta en lunch med min pojke som är jätte sjuk av den här dumma pollen...


KRAM på er och ta hand om dig och varandra ;)

Vilken dag...en alldeles vanlig dag.

Jag har en fråga...när man är föräldraledig, är man ledig? alltså LEDIG från vad...det måste vara jobb den ordet menas. För ledig är jag knappast. Det är lite intressant med det här folk kan uppfatta en som om man inte har något att göra, utan går bara i rosa eller bäbisblåa moln? Jag vet inte... jag ska forska lite. Det här händer inte bara mig utan jag har hör andra föräldralediga att deras partner ser dom som LEDIGA...att man lever i en bubbla utan stress, sover hela dan, lagar ingen mat, knapp att man städar för att man är så uppehållen att vara ledig...e det inte så? Det här är inte illa menat, men va fan tror man? Det här e min dag och för andra kanske oxå...
7.00 gick upp
7.02 Fixa Välling
7.15 Väcka barnen
7.15 Välling till Louisa
7.30 Byta blöja
7.37 Fixa frukost
7.40 Diskar skit
7.45 Försöker väcka en tonåring som börjar om 25 min. blir utkastat.
7.47 Kaffe
7.55 Tar fram Lucas grejer för skolgång
7.57 Kaffe det som finns kvar i koppen
8.03 Lucas till skolan
8.08 Leon går hemifrån, vi bråkar...
8.11 Plockar undan frukost
8.15 Louisa är ledsen för att alla går, avbryter diskning
8.29 Diskar
8.35 Louisa avbryter, hon plockar ur skräp från papperskorgen...
8.43 Städar
8.47 Louisa ramlar och gråter, tröst och lek. Avbryter städningen... Byta blöja
8.50 Louisa gråter vill inte släpa mig vill ha mera tröst...
9.42 Städar igen efter Louisa...
10.05 Louisa vill leka med barnvagnen hon vill ut, gråter...
10.10 Louisa är trött och hungrig
10.20 Louisa äter en gröt
10.45 Försöker få Louisa att sova lite...men hon vill inte
10.49 Hon vill var upp på mina armar, trött..
10.53 Måste göra en telefonsamtal
10.56 Lägger mig brevid Louisa för att få henne till ro
11.10 Byta blöja, kläder och tvätta henne... :)
11.29 Louisa somnar
11.33 Går från rummet, tar sista kaffet som finns i kannan (äta kan jag glömma)
12.00 Plockar tvätt som ligger överallt
12.15 Sätter mig framför datan för att sen mina mail, och blogga lite...
Nu är klockan 12.28 och jag sitter med en kaka och tittar ut i det fina vädret ute. Jag får ångest att inte få lite av den solen som var på morgonen. Hela min dag har gått och jag har inte ens borstat tänderna...
Nu måste jag avbryta ska avsluta min städning och hoppa in i duschen föratt sen ta ut Louisa.
Vad jag menar med allt det här är att jag inte är ledig... sitter o titta på tv hela dagarna. Jag ser knappt nyheterna på morgonen. Men det här e min morgon, min verklighet nuförtiden och jag måste acceptera det...
Francisco hjälper mig med mycket, jag uppskattar det han gör och värdesätter honom högt.
Men älskling kräv inte mirakel av mig...jag gör så gott jag kan och så mycket jag räcker till. Det är svårt att ifrågasätta andras ställning när man inte har en aning hur det verkligen är.
Jag älskar dig... över allt annat. och uppskattar allt du gör för oss...



Mina vänner nu måste jag vidare, har en dusch som väntar...
XAO

Louisas Dop...

Idag... måndag och början på en ny vecka inser jag hur trött jag är och vill att det ska vara helg då vi kan bara vara och vila.
Men så är det inte Francisco gck upp 6 imorse och jag 7 för att fixa o dona inför skolgång och Louisas rutiner...

Louisa var så fin till hennes dop... vit marängklänning!! "love"
Men ni som var på dopet...det var helt underbar...det märktes på folk att alla var glada och nöjda. Vi hade så mycket mat, och så mycket SOL det var något helt otroligt att det var så bra väder. Louisa gick runt och minglade med alla, medans vi fixade med maten och lokalen.

Vår kära vän Marcelo som är profesionell sushikock, ställde upp helhjärtat upp att göra närmare 200 sushi till våra hungriga gäster, det fanns också hemlagade piroger som jag berättade förra veckan...sen hade vegetariskt smögåstårta som vår Mellita som är också kock gjorde. Den gick på 20 min sen var den borta...Sen sist men inte minst så grillade vi stora köttbitar á la ASADO ARGENTINO...med sallad och potatissallad. Jag lovar att ingen gick hungrig den kvällen.
Och ingen hade tråkig... eller hur Vanne!!! hihihiii

Det viktigaste vad dock att alla ni som kom, att ni fick en minnesvärd kväll. För oss är det minnesvärd!!! Nu ska jag VIIIIILLLLAAA måste sammla krafter... Kärlek till alla

Trött...

Förkyld och lust att bara ligga på horisontell läge... jag har nog tusentio saker att göra men jag måste ta det lungt. För blir jag stressad så blir jag sjuk...Francisco är så snäll han fixar o donar med allt just nu. Jag är i off läge och har ingen lust att ta tag i saker just nu. Men ska ta min dos Kan Jan och en varmdusch ska nog göra susen...kanske...
Men jag är så glad idag, vi var med prästen igår eftersom vi skulle gå igenom ceremonin och allt verkade stämma ihop med mina önskemål och planer. Tills... vi ringde för att bekräfta festlokalen...vi får inte den på fredag då vi skulle dekorera som vi hade övenskommit, utan vi får den på lördag...på lördag då vi har dopet kl. 13.00 och då ska allt alltså ALLT vara klart innan, senast kl. 12.
Jag vet inte hur vi ska trolla fram timmar så att vi kan fixa allt på en förmiddag...men vad ska man göra jag måste bli frisk och ta tag i det här.
Det kommer att bli bra jag vet... :)
Fest blir det i allafall. Annars får alla gäster blåsa i ballonger och sätta upp cerpentiner medans vi äter. hihihii "skoj"

Här kommer lite roliga bilder!! hihihiiii

Tittuuuttt




Hej ho hooo, Nu ska jag kurera mig och bli nöjd och glad!!! :))
Kram vänner vi ses... P&K

RSS 2.0