Jag blir frustrerad och irriterad på det senaste om småbarn som ska välja färg för att inte bli könsdeskriminerad...??? förstår ni... ska min 10 månader dotter känna sig kränkt eller deskriminerad för att hon väljer en rosa nalle istället för en brun? Vad e de här?
Jag prenumenerar på "VI FÖRÄLDRAR" och i det senaste nummret så tar man upp samma dumma ämnet om pojkar och flickor om deras val av leksaker. Förstår inte människor att ju mer median och en massa forskare tar upp och vrider och vänder på ämnet så BLIR vi drabbade!
en artikel om att bojkotta rosa leksaker
http://www.aftonbladet.se/wendela/article6260724.ab

Jag tycker inte om könsdiskriminering och ingen diskriminering för den delen. Men i barnen värld existerar inte diskriminering. Barn leker med varandra utan att bry sig om dom är pojke eller flicka, vita eller mörka, tjocka eller smala... barn är barn och vill min dotter leka hela livet med dockor... så ska hon få göra det. Tyvärr är det vi föräldrar som påverkar skillnaden. men jag vet, att jag kommer inte neka min dotters val bara för att min vuxna värld tycker att det är fel.
Vanligast tar man alltid flickornas leksaksval som avgörande om könsroll. Varför??
Det kan se ut så här "flickor ska kunna leka med bilar... bojkotta alla rosa leksaker... bla..bla.. bla.. Det är hur löjlig som helst. Vad är det vi försöker göra...vill vi ta död på könsrollen?
Att man lägger tid och möda på sånt skit...kan inte vi vara oss själva och försöka bry oss om varandra istället. Men mina barn ska få vara sig själva, alla val dom gör ska jag stödja och hjälpa dom att utveckla och vill min dotter sen leka med bilar ska hon få göra det...(det finns väl rosa bilar, va?) hahahahaa...

Nä nu har jag tröttnat på det här, jag ska planera ett kalas till Louisa som fyller år 12 Maj och det ska vara HALLO KITTY tema.



Vi var på Ricardo (pappas vän) 60 års fest i helgen... jag vet jag har inte skrivit på länge. Men jag tog jätte fina bilder!!

Louisa diggar musiken!!

Jaqueline, kan ni fatta att den här kvinna är 50+? visst e hon snygg??!! :))


Pappa, du är så söt. Besitoooo

PUSS OCH KRAM, TA HAND OM DIG OCH VARANDRA!! XAO :)

Tack Milly för en underbar kväll hos dig och Erik. Maten var super, och din bakverk var ljuvigt. Det är faktiskt sant... (att jag inte tog den där biten som Micky inte ville ha) hummm. hihihiii
Men vi hade jätte mysig, och kul att träffa gamla vänner dom som man inte träffar så ofta.
Jag lägger ut lite bilder om kvällen.


Dagen till äran!!


Kram älskar er!! Besito

Idag känns allt...piss... jag vet inte jag har en sån taskig känsla att det här är ingen bra dag idag. Jag vet inte... jag kanske är trött idag, jag och Francisco satt igår natt till sent och pratade delade på en flaska vin och tittade på hus. Kanske blir det hus till hösten, vi har tröttnat på att bo i lägenhet och nu vill vi ha en lite gräsplutt där Louisa och barnen kan vara ute å leka och kanske grilla på sommaren. Men allt hänger på om vi hittar vårt hus.
Det har hänt lite saker runt omkring mig, från tonårskris till jubel att pappa idag mår så bra och är hemma. Men det som sitter och trycker är nog tonårskrisen som Leon går igenom redan. Han börjar bli skoltrött och tycker att allt är enkelt och vissa ämnen blir bara svårare och han känner att han inte har någon ork till skolarbete och enlig han har han tappat koncentrationen helt.... jag vet inte kan det va den där jävla WOW som spökar i min lilla pojkes huvud?
Fan heller, kan man inte sänka ner den där spelet...jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det är inte så lätt... typ dra ut sladen eller nåt, den kommer inte att försvinna!! ?
Vi har pratat så mycket om de där att jag har också tröttnat på mig själv, jag låter som en gnäll kärring. Även om jag försöker hålla mig till den "snälla, förståndiga mamma" så känns det jävligt tungt att bära på oroligheten att Leon inte mår bra... Men vi ska försöka hitta en lösning. Och han går inte med på att han ska sluta spela!! DET ÄR UTESLUTET... :(
Jag vet inte...
Det är så jävla svårt...
Men jag lovade för nån dag sen i min FB att jag skulle lägga ut lite bilder...:) Så här får ni när bilder säger mer än tusen ord...


Så... nu fick ni lite utav min vardag... Ha det bra. ta hand om dig och varandra. KRAM :*

Idag känns allt mycket bättre och jag mår faktiskt BRA, hihihiii det känns att våren är här snart, att Chile har börjat återhämta sig efter katastrofen men fortfarande finns det mycket att göra. Vi ska snart ha en välgörhets insamling med en familjefest för dom drabbade, men vi väntar tills allt har lagt sig och dom efterfrågar vad dom behöver mest. Men vi har en lokal som väntar och förmodligen har vi många voluntärer och folk som är villiga att donera kläder, tält, vinterkläder, skor m.m och skänka pengar. Inom kort kommer vi att informera vad som gäller då.
Louisa har vuxit till en lite fin tjej hon är så söööt så man döööör. Hon går när som helst, ställer upp sig utan stöd näää jag är helt kär i min prinsessa!!

Å Leon växer å växer och han vägrar vara med på bild... så här har jag snappat en bild :) hihiii
Jag ska iväg till solen nu, ska hämta Lucas nu.. Vänner... ta hand om dig och varandra och FUERZA CHILE!!!

Det är otroligt hur man kan kämpa för att leva vidare efter en katastrof. Människor hjälper varandra, ger stöd och familjer som har förlorat allt delar med sig del lilla dom har.
Idag är Chile ett annat land var det det var för nån dag sedan. Solidaritet och brödrarskap är det som har knutit samman och tanken på att ALLA har drabbats gör allt enklare att hjälpa till. Ännu idag ser man på nyheterna hur folk har förlorat allt efter katastrofen. Vågen har dragits med sig hus, bilar, båtar, människor, allt. Just nu ser jag hur huset står helt tomma, bilar som har hamnat på någons sovrum, barn som letar desperat efter sin föräldrar.
Men idag... finns det hopp... man har tagir till hjälp från inlandet och andra hjälpande händer från andra länder, med bistånd och resurser. Idag kom ett flyg med 26 läkare från Cuba, och igår kom lasbilar från Argentina med mat, gas, och ett fältsjukhus. Lite i taget kommer dom att bygga tillbaks sina liv, hem och land.
Jag är rörd, ledsen men också glad att snart se att Chile bygger upp sitt land och att folk som behöver hjälp får den.
Igår var det Minnestund för dom drabbade i Sergelstorg i Stockholm där man samlades för att dela med sig sin sorg och hjälp till i insamligen med pengar för att återbygga dom drabbade regioner av katastrofen i Chile.

Vill ni hjälpa till: RÖDA KORSET HAR INSAMLING FÖR DOM JORDBÄVNINGSDRABBADE I CHILE
TRYCK PÅ LÄNK!!

Ta hand om dig och varandra...Hjälp till att hjälpa andra som behöver oss mer än någonsin.
Tack

Det är oundvikligt att inte bli rörd, ledsen och arg ibland. Just nu råder Kaos i södra delen av Chile där människor har förlorat liv och allt helt enkelt allt efter en kraftig jordbävning på skala 8,8 samt att i södra delen av Concepcion blev drabbade av en kraftig tsunami med 10 meter höga vågar som slukade allt i sin väg, totalt mer än 2 miljoner människor har drabbars av jordbävningen och just nu har man hittat närmare 800 döda, men finns fortfarande hundratals försvunna.
Jag har suttit framför tv hela helgen och TVN (internationella tvkanalen) har gått i stor sätt dyngnet runt med det senaste i Chile.
Igår kom ett team från ett nyhetskanal till Dichato som är en liten stad i utkanten mot kusten av Concepcion, teamet blev tuvugna att ta sig ditt med fot och när dom kom fram så trodde överlevande att hela Chile hade slukats av jordbävningen, i och med att ingen hade kommit eller hört något från andra städer. Lukten av lik och hungern, törsten är outbärligt.
Jag kan inte undvika tårar och gråt, det är oehört smärtsamt att se hur folk har det i Chile idag.

Vid kusten finns det byar som är helt kontaktlösa med allmänheten,både el och vatten är avstängda och telefon eller nätverk är nedkopplade. Det finns fortfarande människor som inte har fått kontakt med nån från myndighet eller nån från ett media som kan föra vidare information om katastrofläget. Både polisstationer och brandstationer är katastrofdrabbade och har ingen utrustning att hjälp med.

Vägar och kommunikation är omöjliga och det har förvärrat läget för människorna. Dom har inte ätit eller drukit vatten på 4 dagar. Och desesperationen blir bara värre och värre. Folk har börjat härja i äffärer efter vatten, mjölk till barnen, blöjor, råvaror, medicin i rent desesperation har folk blivit tuvugna att ta till egna händer i och med att hjälp inte har nåt fram till det drabbade delen av Chile. Överlevande sitter utanför sina hem och vågar inte röra sig från platsen för att det härjar folk som gör inbrott i övergivna och drabbade hus. För att överleva har dom tagit till lagen i egna händer där man vill skyddar sina tillhörigheter som finns kvar, kostar vad det kostar.Det råder KAOS I CHILE


I söndags satt vi och tittade på direktsända nyheter där folk stormade in i ett stort matmarknad, folk sa till reporterarna att dom har inget val att göra så, dom vet att det är inte rätt men dom har inget val. Efter jordbävningen har dom förlorat ALLT står med det dom har på sig eller som en kvinna sa: Jag har ingenting nu ingen idkort, ingen mat, inga kläder och här står jag som gud skapade mig.

President Bachelet har knutna händer med ett brutet hjärta, hon hade aldrig trot eller förväntat sig att 11 dagar innan överlämnande av presidentposten till Piñera, ställa sig in på ett katastrofläge som sådant.
Men hennes utalande som hon gjorde en timme efter jordbävningen att Chile inte behövede hjälp från utlandet, att Chile ska kunna tag hand om sina landsmän och land även vid ett katastrof blev inte så lyckad och ännu mindre när det har tagit så lång tid att lägga upp och organisera försvaret. Försvaret hade vid tillfället av presidentens uttalandet sagt att utsluta tsunami varning i hela landet. Men då hade tsunamin redan några minuter innan slagit till i södra Chile och hjälpen har tagit alldeles för långt tid.
Överlevande är i desperationsläge och nu har regeringen gått ut med en erkännande till nationen att dom begick ett misstag och att dom kommer att ta till all hjälp som andra nationer erbjuder.
Idag... ÄR Chile i stor behov av hjälp för att inte folket ska fortsätt lida efter katastofen. Kunna sörja sina nära o kära, dom familjer som måste börja från noll, bygga upp ett nytt hem, ett nytt samhälle ett nytt land.

Det här har drabbat alla det finns anhöriga här i Sverige som desperata letar efter anhöriga som inte har hört av sig. Allt... är bara en hel katastrof.
Jag ber att hjälpa dessa själar som behöver oss... IDAG