Det är otroligt hur man kan kämpa för att leva vidare efter en katastrof. Människor hjälper varandra, ger stöd och familjer som har förlorat allt delar med sig del lilla dom har.
Idag är Chile ett annat land var det det var för nån dag sedan. Solidaritet och brödrarskap är det som har knutit samman och tanken på att ALLA har drabbats gör allt enklare att hjälpa till. Ännu idag ser man på nyheterna hur folk har förlorat allt efter katastrofen. Vågen har dragits med sig hus, bilar, båtar, människor, allt. Just nu ser jag hur huset står helt tomma, bilar som har hamnat på någons sovrum, barn som letar desperat efter sin föräldrar.
Men idag... finns det hopp... man har tagir till hjälp från inlandet och andra hjälpande händer från andra länder, med bistånd och resurser. Idag kom ett flyg med 26 läkare från Cuba, och igår kom lasbilar från Argentina med mat, gas, och ett fältsjukhus. Lite i taget kommer dom att bygga tillbaks sina liv, hem och land.
Jag är rörd, ledsen men också glad att snart se att Chile bygger upp sitt land och att folk som behöver hjälp får den.
Igår var det Minnestund för dom drabbade i Sergelstorg i Stockholm där man samlades för att dela med sig sin sorg och hjälp till i insamligen med pengar för att återbygga dom drabbade regioner av katastrofen i Chile.

Vill ni hjälpa till: RÖDA KORSET HAR INSAMLING FÖR DOM JORDBÄVNINGSDRABBADE I CHILE
TRYCK PÅ LÄNK!!

Ta hand om dig och varandra...Hjälp till att hjälpa andra som behöver oss mer än någonsin.
Tack