Jag blir sååå förbannad...Igår ringde min mamma och var helt upprörd och ledsen. Jag försökte lugna ner henne med ju mer hon berättade så blev jag arg och upprörd. Min mamma är 63 år och enligt henne i dom bästa åren i sitt liv, hon har rymt från ett diktatur i Argentina, uppfostrat 5 barn tagit hand om oss, även när vi har haft våra barn. Har lagt sin karriär åt sidan bara för att stödja oss och var en förebild. Min mamma är en otrolig bra konstnär och lägger en stor vikt och kärlek till sina kostverk samt att hon har långa studier i universitet i Argentina inom konst. Men i allafall jag ska berätta mer om henne vid ett annan tillfälle...

Igår var hon ute och sprang på kvällen. Hon hade då med sig sin mobil och nycklar hem bara, plötsligt så kommer en kille fram till henne och ber snällt om hon kan låna honom telefonen så att han kan ringa sin kompis som inte har kommit. Så min mamma som tycker så mycket om ungdomarna och anser att man underskattar dom. Men ett stor leende så säger hon att det är oki!
Hon tar fram telefonen och ger den till honom. Han ringer och efter att ha pratat med sin kompis så stoppar han telefonen i fickan, puttar henne i snön och springer därifrån... arggggg så min mamma gallskriker efter och han vägrar stanna. Upprörd och mördbultad så tar hon sig till polisstationen för att göra en anmäla. När hon väl är där så säger lagensman att det händer ofta och man kan inte göra något, utan bita ihop och fortsätta som vanligt!! :| Hon förklarar att det är inte telefonen utan det är att ungdomarna inte har respekt och att där i Tensta gör dom vad dom vill med allt, och att om man fortsätter att proritera andra saker och undanröja problemet så blir den större. Men polisen barar nickar!!

Vart är vi på väg? Vilket samhälle ska vi erbjuda våra barn? Är det det här? Där du inte kan gå ut säker? Där du måste lära dina barn at inte ta skit och vara hård? Var finns ödmjukheten, respekten för varandra för våra val i livet? FÖR VÅR RÄTT ATT LEVA UTAN VÅLD OCH ORÄTTVISOR? Men allt kostar, till och med det!
nääää, idag är jag arg och ledsen på allt som händer utanför min dörr, idag skickar jag inte mina barn till skolan, idag ska dom få såååå mycket kärlek så att imorgon när dom vaknar och har sina avslutningar är skyddade från all ondo! JAG MÅSTE SKYDDA MINA BARN OCH FAMILJ, DET ÄR ALLT JAG ÄGER PÅ RIKTIG.

Men som min kära vän Magdalena Graaf skrev i sin inlägg igår "Glädje och energitjuvar finns det gott om, det gäller bara att punktmarkera dem och försöka blockera dem ur sitt liv. Det är inte så himla lätt alltid, men jag har bestämt mig för att inte låta tjuven stjäla min lycka längre. Att vara mogen och förståndig är en svår balansgång, det är lätt att trampa snett och bli provocerad."
Du gör min dag lite bättre, Magdalena! Tack.
Kram, och ta hand om dig och varandra! :)