Ditt hjärta... min orolighet att förlora dig...

Min pappas hjärta har inte mått bra på länge och därför måste den lagas precis som bilar ibland. Det är så ungefär det låter när jag får tusen frågor om varför tata ( min pappa) ligger på sjukhus och kl. är 22.00 på natten och Lucas inte kan sova för att han är rädd att mitt hjärta ska bli som sin morfar. :(
Det är svårt att förklara till en 8 åring att man måste laga en trasig hjärta, men hur förklarar man varför och alla dom här svaren som man har fått av kirurgerna dom senaste dagar. Det går inte, och speciellt när man inte har modet uppe.
Pappa ligger på thorax intensivvårds avd. sedan i måndag. Jag gick tillsamans med min syster som var här på besök från Finland under jul och nyår men som skulle åka tillbaks i måndags.
Chocken kom när vi såg pappa ligga i sängen med tusen slangar och massor av pipande apparater runt honom. Jag såg då att han var rädd och försökte vifta bort det med en skämt, men mina ögon och lillsyrans blev fulla med tårar men vi måste vara starka och vi försökte hålla masken så gått det gick.
Mellan kirurger och sjuksköterskor stog vi i vägen, så mycket av min pappa fick vi inte.
Igår åkte jag med pappas fru och min faster som är här eftersom pappa ska opereras, åkte vi till sjukhuset tidigt för att vara med han under dagen. Han hade hostat upp massa vätska under natten och vi var lite oroliga att det skulle förhindra operationen eller komplicera den. Men efter en snack med läkarna så konstaterande dom att operationen blir av och tycker att pappa hälsa är stabilt.
Jag sov inget vidare inatt... det har kretsat massor i mitt huvud och sömnen har varit det sista min kropp tänker på sista tiden. Jag kom inte i säng föränn kl. 1 och då var jag helt slut. Jag skulle upp kl. 5 på morgonen för att hämta min faster med Ester för att tag oss till sjukhuset för en sista besök innan operationen.
Jag tror att kylan med -15 grader gjorde allt för att väcka mig, jag var helt slut men pigg som en tupp sprang jag till bilen och skrapade isen efter en kvällsdimman.
Då kom jag på dom bilderna mamma gav mig i måndags när jag var sist o hälsade på. Hur ung pappa var och mamma för den delen. Åh hur lik jag är min mamma :), och Louisa likt mig :) jag blir varm och glad jag tänker på hur fina föräldrar jag har. Om hur mycket dom har kämpat med oss alla mina syskon och mig.... och varför pappas hjärta är som den är!!... Hur mycket han har fått stå ut... efter diktatur och fängelse, lämna ALLT efter sig och flytt från de land som han älskade så mycket med 4 småbarn till det okända, som har kämpat för rättvisa och bara fått tragedier och förlorade vänner som ännu idag inte har fått rättvisa efter fösvunna själar. JAG GRÅTER, jag gråter för att mina tårar är heder för mina föräldrar, och jag gråter för att min pappa är så ung fortfarande men lever i ett trasig kropp efter så mycket. Jag vill att han ska leva mina barn och till och med uppleva deras barn. Mitt störta mardröm är att förlora någon man håller så kär. Jag älskar er och alla min syskon lika mycket för vi har varandra nu och alltid. Jag finns HÄR för er alla ALLTID. Jag ber till alla gudar och tar alla positiva vibbar från allt och alla föratt det ska bli bra och vi kan leva som vanligt.
Tack alla ni som har ringt och ger hopp för att fortsätta tro, hoppas att allt ska gå bra med pappas operation.
Idag tillägnar jag dagen att tänka på hur mycket jag älska mina barn och min familj.. LOS AMOS MAS QUE NUNCA, HOY MAÑANA I SIEMPRE.


Kom ihåg att ta hand om dig och varandra!! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0