Idag har min dag fyllt med sorg och en aning frågvis, den fråga man ställer sig när man inte har fler tankar och obesvarade frågor kvar att ställa.
Jag har idag medlidande deltagit i Camilo Rojas begravning, och utan ord var det en fin ceremoni fylld med kärlek till sin avlidna son, vän, pojkvän, kusin, sonson ja en närstående. Han var en kille som hade en hel nätverk av människor som gav honom kärlek. Hans liv tog snabbt slut över en depression som tyvärr tog över han liv. Så ung och i mina ögon och min värld var han en kille full av liv. Idag...har jag tänkt...förtjänar vi livet eller är det en del av ödet, de ödet som en dag kommer att ta livet ifrån oss... finns det en Gud? i så fall är det han som styr ödet? Nä han är en tro, ingen som vi ska lämna skulden till...jag utesluter honom... men ödet då, kan han/hon se till att vi lever ett kärlekfull och frisk liv hela vägen ut? eller att leva så är kanske ödet också, menar att leva ett kärleksfull och friskt liv. Vad händer efter döden? födds vi på nytt eller lever vi under Herrens värld för resten av oändlighetens liv? Jag anser inte mig en vilsen människa, jag har levt och vill leva många år till. Leva med att ge och ta till/från mitt nätverk av familj och vänner.
Men idag har jag andra frågor...varför har man valt att ta livet av sig? är det Camilos pappas öde att förlora en son så tidigt och inte leva ut sin son och kanske sina barnbarn, ge och ta från varandra hela livet ut?
Jag lämnar min kondoleanser till familjen, för jag känner sorg och är verkligen ledsen att allt har slutat så här, jag lider med Camilos flickvän som är en underbar människa som jag önskar det bästa i hennes fortsatta liv. Att hon får leva i resten av sitt liv med minnet av en pojkvän som tog livet av sig...gör mig ledsen, för det har inte hon valt att leva med.

Jag vill lämna ett meddelande: Lev denna dag som det skulle vara din sista...Att ta hand om varandra är kärlek, att inte utnyttja eller förkasta dina närmaste. För dom kommer att vara för dig i all evighet. Lev med tanken att du har folk som tänker och älskar dig. Lev som du vill att folk en dag ska minnas dig. Lev nu och inte sen.

Jag har tänkt mycket på min pappa idag... och inte bara för att för honom tog faktiskt det här väldigt hårt. Hans tankar på livet har kretsat runt honom hela den här tiden efter operationen och speciellt efter det här som hände med sin goda vän, Camilos pappa.
Ja beundra hans styrka att leva och vare sig om han måste bära en mekanisk hjärta med två stora batterier som väger 375 g st. och det ska han bära för resten av hans liv. Att han har kämpat och kämpat in i det sista för att leva gör mig stolt, men tanken har slagit mig många gånger, tänk om jag hade förlorat min pappa; tänk att tanket var hårfin...men jag gjorde inte det utan han lever och är en man i sina bästa år nu... :)

Camilo Rojas...vi har dig i våra tankar och nu... vila i fred. Ta hand din familjs själar och ge dom tröst att fortsätta leva. Tilltro dig en förlåtelse och min vän... vi har alla älskat dig på vårt sätt.



Låten som spelades i Camilos begravnig...

Nu min vän ska jag iväg till mina grannar för att äta piroger och dricka lite vin!!
Ta hand om dig och varandra...och jag menar det!!! PUSS OCH MASSOR AV KRAMAR TILL DIG MIN VÄN...